Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags beskrivande program på vers av vad som pantomimiskt framställdes
för åskådarna, blevo de dock tack vare Stiernhielms konst något mer: en
översättning i ord och versmelodi inte bara av själva handlingen utan också
av den svällande livskänsla, som på scenen med barockens hela pompa tog
gestalt i rörelse, dräkter och slösande utstyrsel. Detta betydde kanske i
någon mån, att fru Dygds sångare fick gå Flättjas ärenden, men först och
sist var han dock även i det sällskapet i sånggudinnornas tjänst. Ur
vers-historisk synpunkt ha Stiernhielms haletter det allra största intresse
genom den mångfald olika metra, särskilt klassiska, som genom dem
infördes i vår litteratur.
I Stiernhielms alla baletter återfinnes den tanken, att lagerträd
hädanefter skola »beplanta then fagre Mälars strand». »Parnassus Triumphans»,
Den triumferande Parnassen, heter den sista av baletterna och skildrar,
hur muserna av krig och oroliga tider hållits borta men nu under freden
vinna upprättelse. Kanske är inte uppslaget Stiernhielms, men det är ändå
helt efter hans sinne. Till en av scenerna låter han sånggudinnorna sjunga
om den nya tiden:
Vårt rikes fromma
står nu i blomma,
bracht i högste flor.
Parnassi högder
i lust och frögder
fires af vår chor.
Then half begrafne
död-bleke Dafne
har fåt löf och lif;
hon gror och grönskar;
I Svea önskar
hon sig sit förblif.
I överensstämmelse härmed kunde Stiernhielm med berättigad stolthet
kalla den samlade upplagan av sina verk »Musæ Suethizantes, Thet är
Sång-Gudinnor, nu först lärande dichta och spela på Svenska» (1668).
STIERNHIELMS NÄRMASTE EFTERFÖLJARE.
Vad Stiernhielm betytt för sin samtid, torde eftervärlden ha svårt att få
en fullt levande föreställning om. Vi äro från början inställda på att det
skall finnas normer för svensk språkbehandling; bakom vårt sätt att
uttrycka oss finns det århundradens litterära traditioner. Dessa
förutsättningar funnos inte under 1600-talet. Ingen undervisning i modersmålet gavs
i våra skolor, ingen svensk grammatik hade sett dagen, inga lagar funnos
att följa. Med ett tonfall, som har karaktären av egen smärtsam upplevelse,
klagar »Skogekär Bergbo» över att intet språk är så svårt att rätt lära känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
