Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid Guds bortevarande, berättade Columbus, och i »Hercules» heter det:
»Där icke röns någe gott, där är ingen Gud eller ähra».
Men Stiernhielms dygdeförkunnelse riktar sig också mera direkt på det
praktiska livets förhållanden. Som replik på fru Lustas frestelser med
Lättja, Kättja, Flättja och Rus manar fru Dygd till arbete, ärbara seder
och nyktert leverne. Detta parti, om ock vida överlägset tidigare
utläggningar i liknande syfte på svensk vers, är kanske det minst märkliga i
dikten men har dock sin personliga färg: det var »det ädla själens ljus»,
som förkvävdes genom »best och södelefnat». Än tydligare talar
Stiern-hielm själv —- »en stålhård natur emot motgång» enligt Columbus’
vittnesbörd — i verser som:
Dygd står i manna-mods styrck, sig låter af ingo förfära.
Motgång, sorg, fegd, vatn- och eldz-nöd, dunder och döden
achtar hon alt för leek. Hon vinner och segrar i döden.
Att Stiernhielm med »Hercules» velat visa det svenska språkets
skönhet och velat ge sitt land en diktning värd att ställas vid sidan av andra
länders litteratur, har ovan blivit framhållet. Men det är också tydligt, att
han känt ett behov av att säga svensk ungdom några varningens ord.
Dikten är tillkommen under den politiska expansionens mest lysande år
men också vid en tidpunkt, då förut bundna lidelser släpptes lösa och
utländska seder mer än förut utbredde sig över landet. Mer än en »ung och
hitziger herre» hade skalden sett uppå språng och färdig att följa fru
Lusta och hennes a-la-modiska döttrar. Gentemot dessa, alla klädda »uppå
fransk», har han så velat ställa fram bilden av en annan gestalt,
ährlig af upsyn,
brun under ögon och bränd af sool-skijn, mager af hulde,
renlig i drächt, sniö-hvit, af silfver-blänckiande klädnat,
slätt och rätt och skiär, på ährlige gamble maneret.
Mer storsint och storvulet än i »Hercules» har heller inte fru Dygd talat
på svenskt tungomål.
För »Hercules» ha Stiernhielms övriga dikter trätt i bakgrunden. Något
av lejonklon visa de dock alla. Särskilt rymma balettexterna mycket av
verklig poesi. I de hovfester, vars höjdpunkter utgjordes av baletterna och
för vilka har redogjorts på annat ställe i detta arbete, spelade väl orden
en underordnad roll. Men om också texterna voro avsedda blott som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
