Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärde han dem att trycka med rörliga typer. Tidigare hade man använt
hlocktrycksförfarandet, som man hade lånat från kineserna. Mest berömd
blev Renat för sin bearbetning av en gammal mongolisk karta över
Centralasien, som han för övrigt i original medförde till Sverige. Den förvaras nu
i Uppsala universitetsbibliotek och är — jämte två kartor av Renats hand,
vilka för övrigt bygga på denna — av allra största värde för forskningen.
Den spelar en framstående roll i August Strindbergs »Tal till svenska
nationen» och i Hedins »Svar på ’Tal’».
Renat äktade under sin fångenskap svenskan Brigitta Sims, vars man,
som också var en karolinsk officer, stupat vid kalmuckernas överfall på
den tidigare nämnda koloniseringsexpeditionen. Brigitta, vars flicknamn
var Scherzenfeldt, var född på Bäckaskogs kungsgård i Skåne. Hon hade
varit gift tre gånger tidigare med karolinska krigare, men alla hade stupat.
Hos kalmuckerna hade hon haft en mycket hård tid som fånge. Hon hade
»av desse barbarer blivit hanterad utan all barmhärtighet, i det de icke
endast berövade henne alle sina kläder, utan ock fängslade henne så hårt
och länge med järn och starka remmar, att hon intill sin dödsstund efter
samma bojor bar tecken på sina ben och armar». Men genom sin goda
svenska uppfostran hade hon färdighet i vävning, virkning och stickning,
och inflytelserika kalmuckiska kvinnor togo snart hand om henne och
skaffade henne en drägligare ställning. Efter hand blev hon så
uppskattad, att hon fick resa till staden Gerken i »lilla Bucharea» för att ordna om
utstyrseln för en kalmuckisk prinsessa, som skulle förmälas med en
tor-golisk prins. (Gerken är staden Jarkend i östturkestan.) Där vistades hon
(omkring 1720) två år för att slutföra sitt uppdrag. Brigitta Renat är det
första svenska namnet i dessa svårtillgängliga delar av Centralasien, vilka
senare under Sven Hedin ha blivit en medelpunkt för svensk forskning.
När Johan Renat och fru Brigitta 1733 återvände till Stockholm, medförde
de som minne av den långa tiden i Centralasien bland annat »Cottonske
esclawar», d. v. s. slavar från Khotan i Östturkestan, vilka 1735 döptes i
Stockholm efter att ha blivit undervisade i den kristna läran.
Det vetenskapliga och kulturella arbete, som ovan endast i korta drag
kunnat beskrivas, har säkerligen varit av en högst stimulerande verkan
för forskningsandan under 1700-talet. Karolinernas arbete i Främre
Orienten, i Sibirien och Centralasien kom väl med tiden i skymundan, men för
eftervärlden framstår det som ett kulturarbete av hög och ljus lyftning
under en tid, som gärna har målats i mörka färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
