Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man är from, utan däri att man är lycklig». Det var icke Zinzendorfs
mening att skapa ett nytt kyrkosamfund. Det var yttre omständigheter, som
tvingade honom därtill. Han ville — som han uttryckte sig — »samla alla
Jesus-älskande själar» till en helt inomkyrklig eller rättare överkyrklig
sammanslutning med religiöst samliv och aktiv religiös verksamhet som
program. Zinzendorf föregrep alltså de i våra dagar så aktuella ekumeniska
strävandena.
Denna av Zinzendorf åsyftade »hjärtekristendom» (»Herzensreligion»
som han kallade den) präglades av en stark Kristuskärlek. Med förkärlek
kretsade förkunnelsen och psalmdiktningen kring den korsfäste Frälsarens
blod och sår som symbol för hans lidande. I sin strävan att framställa
denna Kristusumgängelse så omedelbar och realistisk som möjligt drevs
Zinzendorf att fördjupa sig i de enskilda dragen av den Korsfästes person
och lidande och att i konkreta, »saftiga» uttryck och bilder åskådliggöra
denna religiösa trosupplevelse.
En utpräglad känslonatur som Zinzendorf var — han har själv
medgivit, att han var »ett geni, benäget för extravaganser» — fördes han allt
längre och längre i sin religiösa symbolik. »Blodet och såren» blevo med
förkärlek använda beteckningar för den lidande Frälsaren för att i sin tur
ersättas av uttryck som »sidosåret» och »den lilla sidohålan». Det må i
detta sammanhang påpekas, att när man alltjämt i vissa religiösa kretsar
i vårt land älskar att tala och sjunga om »blodet» och »den blodbestänkte»
för att därmed uttrycka korsets evangelium, så är det arvet från
herrnhu-tismen och dess föregångare i äldre fromhetsliv (såsom Paul Gerhardt och
andra), som ännu lever kvar.
En tid var denna herrnhutismens föreställningsvärld i fara att förlora
sin sedliga karaktär och urarta till rent svärmeri. Denna svärmiska period
inom herrnhutismen kallades sedermera av anhängarna själva för
»såll-ningstiden». Då framställde Zinzendorf treenigheten som en småborgerlig
familj, där Gud är fadern, den Helige Ande modern och Kristus det lilla
barnet. Vid ett festtillfälle fingo de deltagande vandra tvärs igenom en
transparang, som skulle föreställa »sidohålan».
Även till Sverige nådde sållningstidens förvillelser. I åtskilliga ännu
bevarade brev återspeglas denna stämning. En fröken Strömfelt uttrycker som
sitt hjärtas önskan att »bli helt upptagen i min Frälsares öppnade sida
som hans gäldenär för att ständigt kunna simma i hans blod». Det bör
emellertid framhållas, att denna religiositet var av mera övergående natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
