Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blevo ingalunda alltid stämmans
beslut. Han kunde många gånger
få finna sig i att till och med då
han hade lagen på sin sida,
allmogen beslöt tvärt emot hans
»propositioner». Allmogen både kunde och
ville självständigt besluta. Ofta nog
fingo herremännen i orten, när de
ville driva något igenom mot
allmogens vilja, göra samma erfarenheter
som stämmans ledare.
Det är ett vackert betyg, man
kan giva åt förbättringen av
folkundervisningen under senare delen
av 1700-talet, att alltsammans har
åstadkommits frivilligt utan tvång
från statsmaktens sida. Herremän
och allmoge ha samarbetat. Detta
utesluter icke, att
sockenstämmornas ledare måste uppbjuda all sin
diplomatiska skicklighet, när det
gällde att föra fram
reformförslagen och övertyga de misstrogna om
förändringarnas gagn. Men när
vederbörande väl en gång fattat
innebörden i det nya, ha de gärna gått
med på sammanskott och dagsverken. Framstegen i 1700-talets
folkundervisning ha skett efter principen »med folket för skolan».
Att egentligen vid denna tid ingenting kunde drivas fram på
folkundervisningens område utan folkets intresse och medverkan framgår vid
behandlingen av det initiativ, som togs vid mitten av 1760-talet och hade sitt
ursprung hos prosten S. Schliiter i Borgehy. Vid ett prästmöte i Lund
ingav han en skrift, som i mörka färger skildrade, hur det stod till med
folkundervisningen i vissa delar av Skåne. Skriften rönte inte någon vidare
uppmuntran vid mötet. Författaren vände sig då till landshövding Karl
Adlerfeldt i Malmö, som i sin tur bragte ärendet till riksrådet Reuterholm.
Denne befordrade ärendet inför konungens råd, och resultatet blev en Kungl.
Bokförrådet i ett svenskt allmogehem på
1700-talet var i regel ej stort. Vanligast bestod det
av bibel, katekes, psalmbok och någon
postilla och kunde gott rymmas i bokhyllor av
denna form, ofta kallade tavletter, kända
från flertalet svenska landskap. Formen synes
vara lånad från de vanliga hängskåpen, och
målningen påminner om de s. k.
fästmöskrinen. Det här avbildade är prytt med
blomstermålning i rött, vitt och mörkgrönt pä
blägrön botten. Stora Malms socken,
Södermanland. — Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
