Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgerliga realismens krav med inrättande av högre och lägre
apologist-skolor på tre och två avdelningar, varvid den med den förra trivialskolan
gemensamma undervisningen i första klassen bortföll. Någon helhjärtad
uppskattning av denna skolform har dock kommittén icke haft, vilket i
betänkandet flerstädes framlyser. Om skolkommitténs verkliga mening om
naturvetenskapen ger dess betänkande 1817 besked: naturalhistorien bör
inom läroverket endast tjäna till »ett nyttigt tidsfördriv på de från den
övriga läsningen lediga timmar».
Dess mer bestämd var kommitténs uppskattning av den lärda skolan
i dess gamla form. Den förmenade till och med, att skolväsendets »mest
nödiga förbättringar böra bestå i läroverkens återförande till den
grundliga byggnad, ordning och undervisningsmetod, som i äldre skolordningar,
särskilt den av 1649, finnas iakttagna». Kommittén föresatte sig alltså att
reformera bakåt och gjorde det också i vissa delar. Hebreiskan, som varit
valfri i 1807 års skolordning och börjat först i tredje gymnasieklassen, blev
nu obligatorisk och började redan i rektorsklassen. Naturvetenskapens
ställning blev fortfarande tillbakaskjuten, naturalhistoria lästes alltjämt först
i gymnasiet och blott två timmar i veckan för en adjunkt. Likaså skulle
en gymnasieadjunkt undervisa två timmar i veckan i tyska och franska.
I lärdomsskolan, som trivialskolan nu skulle kallas, förekom alltjämt icke
något modernt språk, och dessa språks ringare plats betonades också
därmed, att läraren i ämnet icke hade lektors värdighet utan var adjunkt med
obetydlig lön. En antydan om ny tid ger skolordningen därmed att den
bestämmer, att »tillfälle till enskild handledning i engelska språket, för dem
det åstunda, bör även, så vitt omständigheterna det medgiva, genom efori
försorg beredas». Latinet åter lästes från första klassen. Det började med
elva timmar i veckan för de små förstaklassisterna. Skolordningen förklarar
också i en vidfogad betraktelse, att latinet nu som fordom bör vara
huvudföremålet för undervisningen i lärdomsskolorna. Den anbefaller, att vid
lektionen i grekiska i gymnasiets övre avdelning endast latin, icke
modersmålet må talas vid textens tydning.
Denna skolordning var gällande i Sverige i omkring 30 år, tills
cirkuläret av 1849 gav dispens från de klassiska språken.
Man brukar kalla den strängt nyhumanistisk. Detta är ej alldeles
riktigt. Den stora nyhumanismen i Tyskland hade icke ställt som mål för
latinundervisningen, att ungdomen skulle tala latin, vilket var
1500-tals-humanismens ideal; nyhumanismen åter hade eftersträvat en levande in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
