Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harpan var ett instrument pd modet i Karl
XIV Johans-tidens salonger. Det uppges, att
”harpspelets popularitet befordrades därav
att det pd ett fördelaktigt sätt framhävde
skönheten och gracen hos kvinnoarmen, som
tack vare tidens mod nu för första gången
pd mycket länge hade rätt att visa sig
blottad i nästan hela sin längd”. — Den här
avbildade harpan är tillverkad av ljust trä och
försedd med (ursprungligen) il strängar,
gjorda av silke och omspunna med silver,
samt nio pedaler. Nordiska museet.
bordsången typisk. I omkvadet
instämde alla de närvarande. En mig
närstående person, vilken som ung
officer vistades på olika gårdar i
Västergötland, har berättat härom,
att man sjöng visor av Franzén
och hans samtida, särskilt J. D.
Valerius; musiken Var av Haeffner,
Åhlström, du Puy och andra. Vid
slutet av en större måltid drogo sig
damerna tillbaka till förmaken,
herrarna sutto kvar vid matbordet,
piporna togos fram, en bål bars in
och i den blandades i gästernas
åsyn den mer eller mindre mustiga
brygden — en värd, som kunde
blanda en god bål, hade särskild
berömmelse. Bålen utgjordes till
större delen av vin; punschbålar
förekommo ju också, särskilt i
städernas uppsluppna sällskap, och
snart blev punschen i Sverige
standardiserad. Efter damernas
avlägsnande blev bordvisan mera
ogenerad; under någon paus kunde
man höra till ackompanjemang av
klaveret i salongen, någon damröst
utföra »Ingeborgs klagan» av Teg-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Under Karl Johans-tiden började punschkalasen bli
vanliga. Nils af Wetterstedt har i sin bok »Stockholm, philosophisk, satirisk och poetisk
målning» (1823—25) pd rim beskrivit, hur det gick till på en sådan tillställning. Tre dagar
i förväg bjudas gästerna; man samlas halv tre, pratar en stund, börjar med aptitsupen
med tilltugg och slår sig sedan ner vid bordet i salen. Efter middagen inbäras två stora
punschbålar och placeras vid vardera ändan av bordet, man dricker, sjunger och
propo-nerar brorskålar». Här är det en major, som —• kanske inte alldeles fri från vissa
baktankar — lägger bort titlarna med en beskedlig brukspatron från landet — man kommer
att tänka pd Karl XIV Johans uttryck, att Sveriges olycka berodde pä »det där kära
bror”. — Färglagd litografi av Hj. Mörner i »Stockholmsscener” (1830). — Kungliga
biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
