Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nandet av Kristi förtjänst, i tron tillägnad, komme man att på ett obibliskt
sätt bortse från nya födelsen. Direkt mot Rosenius vände sig Myrberg i ett
arbete om romarbrevet, utgivet i slutet av årtiondet, strax efter Rosenius’
bortgång. Här anklagades denne för falsk evangelism och antinomism.
Genom sin oriktiga lära om rättfärdiggörelsen och nya födelsen hade han
öppnat dörren för en falsk andlighet, som lämnade den naturliga människan i
fred, under täckmanteln av Kristi tillräknade förtjänst. Kristendomens
stränghet och idealitet hade prisgivits, dess etiska sälta var borta.
Myrberg kunde betraktas såsom en outsider: han var också en kärv och
egensinnig enspännarnatur. Men oppositionen mot hyperevangelismen reste
sitt huvud också inom den nyevangeliska väckelsens innersta cirkel, bland
de ledande krafterna inom Fosterlandsstiftelsen. Då stiftelsen år 1861
upptog hednamissionen på sitt program, hade Waldemar Rudin blivit utsedd
till föreståndare för missionsskolan eller missionsinstitutet, som snart
förlädes till Johannelund utanför Stockholm. Under inflytande från Sören
Kierkegaard men i främsta rummet från den förut nämnde Beck fick Rudin
sina ögon alltmer öppnade för faran av den extrema nyevangelismen. Vid
en tillbakablick på sin egen inre utveckning under senare delen av
sextiotalet skrev han en gång, att under denna tid betydelsen av nåden i Kristus
på intet sätt hade blivit ringare för honom, men att det hade blivit ett
djupare allvar i nådens lillägnelse och användning, med ett ord i helgelselivet.
Sanningsbegreppet — således den intellektuella aspekten på kristendomen
i motsats mot overbetoningen av känslan — hade fått större vikt. Vidare
hade kyrkan, vars skador han nog såg, blivit honom kärare, samtidigt som
han fann, att gränsen omkring de »troendes» krets hade blivit alltför snävt
dragen.
På grund av sin nya ståndpunkt blev Rudin snart misstänkt inom
väckelsekretsar. En predikan av Beck, som han såsom tillfällig redaktör, i all
oskuld, hade infört i stiftelsens tidning, och en predikan, som han hade
hållit i en Stockholmskyrka, gjorde hans ställning kritisk inom stiftelsen.
År 1869 kom det till én pinsam brytning, sedan stiftelsens styrelse vägrat
att giva honom det förtroendevotum, som han ansåg sig berättigad att
erhålla såsom stöd gentemot det smygande förtalet omkring honom.
Rudin lämnade sin verksamhet i stiftelsen och tjänstgjorde en tid såsom
präst i en Stockholmsförsamling, blev därefter docent och sedermera
professor i teologiska fakulteten i Uppsala.
Brytningarna inom den nyevangeliska väckelsen under sextiotalet blevo
Sv. folket genom tiderna IX. — 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
