Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hålla hästar som dragare har blivit en självklarhet
för bonden först långt fram i tiden. I varje fall tamde
småbonden och torparen i forna tider i stället kor och
använde dem som dragare både i jordbruket och (som
på bilden här) vid skogskörslor — kör-korna lämnade
ju samtidigt mjölk och fodrade billigare foder. —
Tuschteckning av K. Zoll 1857. Nationalmuseum.
fröna av flyghavre eller
landhavre utnyttjats i
Dalarna. Från Gotland är
antecknat, att ollon spelat
en icke ringa roll i detta
sammanhang. »Stundom
har man», skriver Säve,
»knapt något sädesmjöl
till bröds, då man måste
äta bröd med något säd
uti en dag, men två
dagar bröd, bakat på bara
aldermjöl [ollonmjöl]». I
Finnveden i Småland
plockade man
sommaren 1832 boknötter, som man lät mala till bröd. Det heter dock, att
ollonen måste särskilt beredas, annars blir ollonbrödet »gräseligen bittert,
stoppande och osunt». Till iblandning av gröt och bröd har olika slag av
bär och frukter använts över hela landet. »Här finnas», säger Magalotti
år 1674, »tranbär, lingon, odon och häggbär, som utgöra för att så säga
fyra slags vinbär, samt andra likartade bär från taggiga växter». Bärens
största betydelse har dock knappast varit som brödsurrogat.
Hasselknoppen kokades fordom såväl på Gotland som på fastlandet, blandades med
mjöl och bakades till bröd. Från Dalarna finnes antecknat, att de färska
toppskotten av tallen utnyttjades på samma sätt. Steget från tallstrunten
till gräs och löv är inte långt. Sälglövsbröd omtalas från Värmland och
Ångermanland, gräsbröd och grönbröd eller ljungbröd från Värmland. I
Småland drygade man ut mjölet med hackad kål och lindelöv, på Gotland
utnyttjades ängsyra, i Dalarna kål, i Lappland rabarberblad, men »bland
alla nödbrödsämnen», säger Læstadius om de lappländska förhållandena,
»intager rof- och rot-kålen enligt min tanke första rummet. Den har också
på sina ställen varit länge begagnad, äfven i goda år. Den kokas, hackas
och stötes, och sedan gör man, medelst tillblandning af något mjöl, deg
därutaf och bakar. Brödet har en viss syrlig smak, som likväl icke är
alltför obehaglig: det smakar åtminstone bättre än både barkbröd och
mald-bröd och torde vara åtminstone fullt ut så födande som någotdera
af dem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
