Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Andra kapitlet. Om Svipdager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svipdager till en tid läggas till sängs för sina sårs skull,
under hvilken tid drottning Yrsa skötte och vårdade
honom. Knappt var han likväl fullkomligt frisk, förr än
han med sina bröder gick inför konung Adil, sägande
«sig vilja fara till en annan honung, som visade dem
mera heder och belönade dem bättre, än han». Adil
bad dem stanna qvar, lofvande att hedra dem framför
andra; dock kunde de ej bevekas, ty Svipdager var
högeligen uppretad öfver Adils falskhet uti striden. De
gingo alltså inför drottning Yrsa, tackande henne för den
myckna heder och mildhet, hon dem bevisat, hvarefter
de stego på sina hästar och redo hem till sin fader
igen. Honom sporde de då, hvad han rådde dem, och
till hvilken konung de skulle vända sig. Då sade
Svipur, »att ingen höfding uti Nordlanden kunde
jemnföras med konung Rolf i Dannemark, Helges och
drottning Yrsas son. Han var mild och saktmodig mot
arma och förtryckta; sträng och förskräckelig mot
sina fiender; men mot sina vänner trofast och så
gifmild, att han för dem sparade hvarken guld eller
andra dyrbarheter: hvarföre äfven hos honom
funnos församlade de förnämsta kämpar öfver hela
Norden, och alla kringboende konungar voro honom
undcrdåniga». Bröderna tyckte detta vara goda vilkor
och foro till konung Rolf, hland hvilkens hofmän de
blefvo upptagne och sutto sommaren till ända.
Om hösten hemkommo konung Rolfs berserkar,
hvilka efter sin vana gingo fram för hvarje man i hela
salen, spörjande, om någon ansåge sig jemngod med
dem; men alla erkände berserkarna för sina öfverman.
Kär de nu kommo till Svipdager och hans bröder, ville
dessa ingalunda ödmjuka sig för berserkarna, utan höll
deraf på att uppkomma mycket oväsende i salen; men
konung Rolf sprang dit och skiljde dem åt, och gjorde
mellan dem en fast förlikning, så att de sedan följdes åt
uti hans vikingafärder; och hade han jemnt seger ehvar
han framfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
