Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskapsförbindelsen mellan henne och pfaltsgrefven Karl Gustaf;
ehuru hon straxt derefter ångrade och återtog sina ord.
Detta förtroende blef ej långvarigt. Mer än en gång
tillät sig Brahe att motsäga drottningens mening. I
tvisterna om westfaliska fredens påskyndande och om
villkoren för densamma höll han Oxenstjernas parti.
Han ogillade Kristinas bemödande att vid 1647 års
riksdag öka sin egen magt genom att stifta oenighet
mellan stånden. Åtskilliga gånger uttalade han
uppriktigt sitt missnöje och sina varningar mot ett och
annat, t. ex. mot drottningens slöseri, hennes
uteslutande ynnest för fransmännen o. s. v. En annan gång,
och när Kristina mer och mer vände sitt förtroende
från de gamla rådsherrarna till unga grefve Magnus
och Johannes Matthiæ, sade Brahe rent ut, att hon
borde till rådgifvare taga rikets förfarna embetsmän
och icke en yngling och en prest. År 1647 ville
Kristina sända Rosenhane som svensk ambassadör till
Paris[1]. Brahe yttrade sig deremot: ambassadörskapet
fölle staten för tungt. Rosenhane kunde nöja sig med.
att blifva resident i Paris, i synnerhet som Frankrike
sjelft ej hade till Stockholm affärdat högre sändebud.
Kristina förde saken flere gånger å bana. Slutligen
invände Brahe: men hvem skall då efter Rosenhane
komma som resident till Hamburg? Dit, svarade
Kristina, kunna vi skicka någon annan; t. ex.
rikskansleren, hans son grefve Johan, eller ock eder
sjelf[2]; ett förslag, som för den förste och siste
innebar en förolämpande nedflyttning. När drottningen
våren derefter utnämnde Salvius till riksråd, var Per
Brahe den, som först och ifrigast talade deremot,
såsom vi redan förut berättat[3]. Det finnes ingenstädes
uppgifvet, att drotsen för dessa sina motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
