Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens välvilja, ehuru denna eljest med misshag såg
hvarje afsteg fråg den vanliga anständighetens fordringar.
Mot andra var Kristina icke så artig. En gammal
pratmakare vid hofvet förföljde och tröttade henne med
sina berättelser. Första gången yttrade Kristina blott
den anmärkningen, all herr Dc Nogcnt målte hafva ett
scrdelcs godt minne; men då han ej förstod vinken,
utan omigen under länge fortsatt prat talade om något,
som han sade kunde inträffa hundra år derefter,
svarade Kristina : jag önskar, alt också ni, monsieur De
Nogcnt, målte då slå qvar i samma grågula rock och
omtala samma berättelser som nu; ty uppriktigt sagdt,
jag vill häldre höra dem hundrade år härefter än nu.
*— En afton såg hon ett italienskt skådespel uppföras
och sade vid dess slut helt öppet och högt, alt
skå-dcspelarne gjort sin sak ganska illa. Någon, som
ville försvara dem och äfven hofvets anseende i denna
punkt, yttrade, all sällskapet vanligtvis spelade myckel
bättre, än denna afton varit händelsen. Kristina
svarade helt torrt: det tror jag nog; ty eljest hade man
cj kunnat behålla dem qvar. — En dag hörde hon
uppläsas ett skaldestycke af tämligen lättsinnigt innehållJ
Af Kristina visades ej något ogillande, men så mycket
mer af en herr Chapelain, hvilken författat ett
skaldestycke om orleanska jungfrun. Man omtalade för
Kristina hans omdöme. Vår Chapelain, inföll hon, är en
stackare, som ger na ville, att alla qvinnor vore
jungfrur, likasom hans orleanska flicka. — Vid
ankomsten till Fontainebleau framträdde dervarande förnämare
fruntimmer och hälsade Kristina med kyssar , enligt
då varande fransyskt bruk. Kristina yttrade till någon
af sina förtrogna : jag undrar, hvarföre dessa
fruntimmer hafva elt sådant raseri alt kyssa mig? Det
kommer visst deraf, alt jag, som man säger, har så
mycken likhet af en karl. Det var också under detta
besök i Frankrike, som Kristina fällde det bekanta
uttrycket : jag tycker om karlar, icke derföre, alt de
äro karlar, utan derföre, att de icke äro qvinnor, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
