Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påfvens förslag anförtrodde honom högsta inseendet
öfver sina penningeangelägenheter. Denna befattning var
ganska kinkig, med afseende så väl på Kristinas lynne,
som på den verkliga brist, hvilken uppstod under Karl
den tiondes och elftes krig, då penningarna från Sverge
inflöto mindre regelbundet. Azolini lyckades dock
öfver förmodan. Han hade en serdeles förmåga att leda
Kristina från och till, och det så, att hon icke
märkte hans inflytande. När ej detta lyckades, samtyckte
lian med god min till drottningens infall, men sökte på
annat sätt hindra deras förderfliga följder. Han såg
till exempel huru hon bortslösade stora summor
genom guldmakeriet och huru hon dervid blef på det
’ skändligaste sätt plundrad och bedragen. Att med skäl
afråda var fåfängt; han förde alltså till henne en annan
guldmakare, hvilken dock förut måst lofva att
tillfredsställa hennes vurm ; men på ett för kassan mindre
kännbart sätt. Denna gången misslyckades dock
Azolini; emedan den antagna guldmakaren, likasom hans
företrädare, var en bedragare, och slutade med att
narra både drottningen och kardinalen. Kristina
fattade emellertid för Azolini så mycken välvilja, att hon i
Juni 1667 utnämnde honom till sin arftagare, dertill
måhända också ledd af ovilja mot Sverge, ty det
skedde några dagar, sedan hon blifvit ifrån nämnde land
tillbakavisad på det förödmjukande sätt, vi förut
omtalat. För Azolini ökades från detta ögonblick lusten
alt hejda Kristinas slöserier; men tillika faran, alt
der-igenom ådraga sig misstanken för egennytta. Den
sluge mannen styrde med försigtighet mellan dessa klippor
och lyckades icke blott bibehålla utan äfven öka
Kristinas välvilja. Ilan är, sade hon, qvick som en
djef-vul, god som en engel och högsinnad som cn
Alexander. Hon yttrade vid något tillfälle, alt del lefde blott
tre män, för hvilka hon hyste någon serdeles aktning;
och dessa voro, Condé för dess mod, kardinal De Ret:
för dess snille och kardinal Azolini för dess artighet.
£n annan gång talad« hon med mycket beröm om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
