- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
16

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FJERDE KAPITLET.

KARL DEN ELFTE VID SITT ANTRÄDE TILL
REGERINGEN.

Vid anträdet till regeringen hade konungen nyss
fyllt sina 17 år. I allo sent mognande, kunde han ännu
knappt kallas en yngling. Han var i sjelfva verket en
gosse, vacker och rödblommig, med häftigt sinnelag, men
ringa kunskaper och ännu outvecklade
själsförmögenheter. I det sällskap, man af klemighet låtit honom välja
och behålla, hade han ej heller vant sig vid den
hållning och de finare seder, som fordras af majestätet.
Sjelfva anlagen dertill saknades. Att med lätthet och behag
uttrycka sig var och förblef honom nästan alltid
omöjligt, äfven i de få ämnen, om hvilka han hade närmare
kunskap. Med dunkel aning af allt detta, kände han
sig tvungen i finare och mer bildade sällskap, t. ex. bland
riksråden och i deras umgängeskretsar. Han var der
tyst och förlägen och sökte så snart möjligt komma från
det obehagliga tvånget.

I sällskap med sina vanliga kamrater deremot var
han glad och yster, jagade hela dagar och veckor
igenom i skogarna, och anställde de äfventyrligaste ridter.
Gerna deltog han ock i dansnöjen. På Mora prestgård
i Dalarna såg man den unga konungen muntert svänga
om med Dalkullorna, och emellanåt med en gosses yra
mångfrestenhet sjelf slå pukorna till de öfrigas dans.
Det som bland allting mest roade honom var dock att
exercera soldater. Det sades, att natten före någon större
krigsöfning kunde han af väntan och ifver icke få en
blund i sina ögon.

Dessa krigsöfningar, så som han ledde dem, voro
också muntra och lifliga, men derjemnte vådliga i hög
grad. Vid ett dylikt tillfälle flög en jakt i luften med
tjugu mans besättning, en bro brast under rytteriets
fötter så, att många drunknade; flere olyckshändelser och
vådaskott skedde, och konungens egen häst blef på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/15/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free