- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
188

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ca de tygellösa hoparöa och gifVa dem rigtigt befät
Nej, ropade snapphanarne, vi åro officerare allihop.
Vi kläda, föda och löna oss sjelfva, och vilja der före
också sjelfva vara vårt eget befäl. Deras illbragder
felade Karl den elite så, att han i April 1678 lat
bränna och förhärja nästan hela Orkeneds socken. Tagna
snapphanar blefvo på det grymmaste sätt aflifvade. Man
stack dem med glödgade spjut ändå långs igenom och
uppreste dem så utefter vägarna till skräck och varnagel.
Man såg dessa grofva vilddjurs-kroppar i flera dagar
uthärda det förfärliga straffet. Man hörde dem till och
med i denna belägenhet ined svordomar, hån och
hädelser begabba sina fiender. Det var, som man befunnit
sig blaud Amerikas råaste vildar.

Vi vilja berätta några enskilda uppträden ur dessa
oordnade krigsrörelser.

Alla Blekingens skogar voro fulla af snapphanar;
och nästan hvarje socken räknade sådana bland sina
innevånare. En dylik frijägare, gömd bakom buskarna,
höll en gång på att skjuta konung Karl den elfte.
Hanen var redan spänd och bössan laggd till ögat, då ett
löf kom för sigtet och hindrade illgerningen. Detta skall
hafva skett i Mörrums socken. Grannförsamlingen
Jems-hög var än mera beryktad för sina snapphanar ocb det
till så hög grad, att Karl den elfte i vredesmod gaf
befallning att bränna och förstöra hela socknen. Endast
kyrkoherdens trägna böner kunde utverka, de brottsligas
försköning.

En kronofogde i Blekingen, vid namn König, visade
mycken trohet mot Karl den elfte och lika mycken ifver
mot snapphanarna. Dessa kallade honom derföre
Blekingskungen och sökte hvarje tillfälle att hämnas. Vid
underrättelse, att han var hos sin svärfar, prosten i
Hallaryd, skyndade snapphanarna dit samt omringade och
genomsökte gården. Då König ej kunde finnas, togo de
hans svärfader och släpade den gamle mannen rriellan
tvänne hästar ända till Kristianstad, som då innehades
af danskarna, och der han blef halshuggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/15/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free