Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofråJseståiidens hal genom att utlemna De la Gardie
så-som högadelns och förmyndareregeringens syndabock*
Likaledes och alldramest ropade <ilen störa hopen af all»
min heten, hvilken, okunnig om de båda förenlmnde par«
tiernas hemliga plataer och använda retemedel, betraktade
och eftertraktade De la Gardie som förnämsta
medlemmen af den afundade och hatade högadeln.
Sinnesstämningen blef så uppretad, att man ansåg De la Gardies
lif sväfva i fara. Jag fruktar, sade han, att få deia
bröderna De Wittes olyckliga öde.
De la Gardie hade både kunnat och bort tänka på
en annan statsmans öde och dervid också, på hvad han
sjelf hade i detta fall utestående» Det var nu nemligen
jemnt 2$ år sedan riksdagen 1650, under hvilken
dåvarande rikskansleren Axel Oxenstierna måste, alldeles på
satarna sätt befara, att den retade allmftnheten skalle vid
ett våldsamt upplopp iotränga i hans rum och måh&nda
beröfva honom lifvet. Den gången hörde De la Gardie
sjelf till det parti, som ledde st&mpHngarna och äggade
sinnena mot sin store föregångare. Nu hade den sena,
men förskräckliga vedergällningens dag kommit.
1 sin första hetta begärde ständerna, att
högmåls-saken mot De la Gardie skulle företagas oeh afgöras
redan före riksdagens slat. Om konungen villfarit deras
begäran och tillsatt en utomordentlig domstol, —
måhända hade den allmänna och häftiga förbittringen gifVit
saken ett för De la Gardie olyckligt, till och med bio-1
digt slut. Det var den gamle fritalige Per Brahe, so»
här återigen trädde välgörande emellan. Den sjuttieåriga
gubben drog icke i betänkande att uti sittande råd
Öp-pet förklara, det man »v tycktes hafva att förvänta
Kristian Tyranns tider. Deijemnte gick han upp till
konungen sjelf. Ers majestät, sade han, bör ieke {enm*
ständerna fria tyglar att i sin yrsel och bitterhet rasa
fram mot edra högsta ämbetsmän. Bet är nemligen
alldeles omöjligt, att icke en så uppsatt herre, då ka*
vill ärligt fullgöra sm syssla, måste ådraga sig
mycket hat och ilivillja. Menigheten är dessutom en ore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
