Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungarna Albrekt, Kristofer, Jahan d. II, Sigismund
ra. fl. Under förberedelserna till Sigismunds störtande
erkände också Karl den nionde regentens pligt att
regera med rådets icke blott råd, ulan ock samtycket).
Med en dylik tolkning af lagens ord blefvo således
råds-berrarne rikets verkliga regenter. Når nu åter dessa till
ensidig fördel för sig och de sina missbrukade det vunna
vftldet, eller »år på tronen uppsteg en klok och
kraftfull konung, då förlorade spart rådet d,enna sin
inkräktade regeringsmagt, och kouungen blef åter den, som
ehuru med råds råde, dock allena styrde riket. I
sistnämnde ursprungliga och vanligaste händelse voro
således riksråden egentligen blott konungens mån och
tje-nare. Men konungens ed och löfte, att med råds råde
styra riket; och rådsherrarnas ed och löfte, att icke låta
sig af någonting hindras från att gifva konungen de
rådf rikets bästa fordrade; — dessa två löften
inne-^ buro jemnväl en annan åsigt, en annan fråga; nemligen
huruvida rådsherrarne endast på konungens begäran och
kallelse skulle som blott konungens män afgifva sina råd;
eller om de, såsom tillika rikets män och folkets
om-bud, hade både åliggandet och rättigheten att, äfven
okallade och oombedda, framställa för konungen de
påminnelser och råd, som rikets väl ansågs kräfva. Några
bland konungarna ville naturligtvis ogerna tillkänna dem
en sådan opåkallad rådgifvare-rättigbet och pligt*
Vanligen var dock en sådan både antagen och gällande.
Den stod också i nära samband med rådsämbetets
öf-riga åligganden.
Rådets andra pligt var nemligen att inför
konungen försvara folkets och statens rättigheter. Detta
härledde sig från de fordna lagmännens tider och var då
både naturligare och lättare att åstadkomma.
Lagmännen bodde nemligen vanligtvis i den landsort och bland
det folk, hvars talan de skulle föra. Redan genom denna
1) Elas Jtålambs Dedukt. 1 Bok. 3 Cap. Jfr Stiernm.
Riks-dagsbesl S. 391, 393, 395, 431.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
