- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
234

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krati, som redan då liv ilade fOr det mes la blott på
bördens tillfällighet. Förändringen röjde således för
framtiden vSg för den personliga öfverlägsenhetens högadel.
Bredvid förut nfitnnda och tadelvärda beräkningar, har
otvifvelaktigt denna ädla uppåtsträfvande tanke
före-sväfvat ofrälsestfinden och ledt deras åtgerde*.

I 1680 års statshvälfning skönjer man nemligen
iisom olika samhällsklasser tvänne helt olika rigtningar.
Adeln kämpade för den politiska friheten;
ofrälsemän-nen åter för den sociala« Mot regeringsmagten sökte
adeln försvara medborgarnes politiska frihet, men mot
ofrälsemännen sin egen sociala öfverlägsenhet. För att
undstippa denna sednare och för att i allmänna lifvel
förvärfva en större grad af social frihet bortkastad«
ofrälsestånden helt och hållet den politiska. De
öd-mjukade sig gerna och till djupaste förnedring för en
envålds-konnng, med hvilken de mera sällan kommo i
beröring, endast för att slippa Kanske dagligen ödmjuka
5ig för en mängd enskilda frölseherrar, med h vil ka de
dock kände sig ofta nog vara jemngoda. De uppoffrad#
Sina medborgerliga rättigheter för att vinna en högre
grad af de menskliga. De bortskänkte friheten för att
Yinna jemnlikbeten. De förut så olika
samhålls-elemen-terna kastades om hvarandra i den enväldiga
konunga-magtens degel, för att der till en likartad massa hopsmältas.

Karl den elftes uppförande under denna brytning var
tadelvärdt både till sätt och sak. Sättet kan icke försvaras,
knappast ursäktas. Saken talar för sig sjelf, mot sig sjelf.
Säkert är, att konungen blef deri mycket missledd. Redaa
från barndomen och sedermera allt framgent omgafs han
af lycksökare och framtidsmän, som itibill»de honom, att
hvarje konung och i synnerhet hvarje arfkonung borde
▼ara enväldig. Detta var angenämt att höra, i
synnerhet för ett lynne, redan af naturen envist och
sjelf-rädigt. Förmyndarestyrelsens färska exempel på
fåväl-dels olägenheter togs äfven till skäl för enväldets nytta;
och på delta sed na res verkliga företräde trodde Karl aå
mycket fastare, som han inom sig var orubbligt beslu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free