- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
269

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 Oku till densamma inkomma med sina förklaringar;
eljest skulle de blifva dömda såsom tredskande i). Nu
föllo de flesta bland dera till föga. Hofvets vSnner inom
rådet bade redan Törut gifvit vika. Likaså bade
riksmarskalken Stenbock afslatit sin enskilda fred med det
rådande partiet. Skrämda af dessa förhållanden och af
konungens hotelser, gjorde Sten Bielke, Nils Brahe och
några andra likaledes. Fem bland de anklagade
herrarna höllo sig dock 8nnu till en tid raka. Det var
Klas Rålamb, bröderna Kurck, Gustaf Sparre och Gustaf
Persson Banér. I stället för att enligt konungens
befallning till den 3 Okt. inkomma med sina förklaringar
och .derigenom medelbart erkänna domstolen; i dess
ställe inskickade de en skrift, hvilken omigen jäfvade
samma domstol och det i tämligen bitande ordalag 2).
Anders Lilliehök hade ock på hela rådets begäran och
till dess försvar uppsatt en vidlyftig skrifvelse. Men
antingen, att Lilliehöks penna varit enligt vanan något
skarp; eller ock att konungens yttrade missnöje’ökade
farorna och farhågorna; allt nog, riksråderna
undandrogo sig nu den ene efter den andra, så att, när det
kom dertill, ville endast de fem ofvannämnde herrarna
skrifva under. Slutligen skyggade äfven dessa tillbaka
för det hotande molnet af konungens vrede 3). Karl
yttrade ueml. det häftigaste missnöje öfver, hvad han
kallade, rådsherramas förmätenhet att ogtlla den
domstol, som han och ständerna tillförordnat. På sådant
sätt, men te han, skulle all lag hunna kastas
öfver-ända. Tillika befallde han, att anklagelsepunkterna skulle
genast öfverlemnas till de motsträfviga rådsherrarna 4).
Redan förut och i Sept. befallte han kommissjonen börja

1) Reduklions-kans. Stora Komm:s prot. den 17 Sept. 1681.
jfi*. Nordin. Fol; 112, ss. 828—531.

2) Reduktions-kansliet. Stora Komrms prot. d. 4 Okt. 1681.

3) Engestr. Olivecrantz bref. A. Lilliehök till Olivecrantz
d. 15 Okt. 1681.

4) Redukt.-kansL Stora Komm:s prot. den 13 Okt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free