Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teråt kommande anmärkningar. Första och andra klassen
sökte deremot begagna det gynnande tillfället och påstodo
nu, att de, som den 29 Oktober bilollo reduktionen, gjorde
det somliga af fruktan, andra af okunnighet eller
obetänksamhet; att man derföre borde omigen och skriftligen
rösta deröfver; — slutligen, att största delen af tredje
klassen vore i sjelfva verket emot reduktionen. Dervid
upp-stodo dock af sistnämnde klass flere medlemmar, som
tvärtom försäkrade, att alla voro eniga om det tagna beslutet;
och de öfriga gåfvo härtill tystnadens bifall. Dankwardt
’vidhöll visserligen sina anmärkningar mot sättet, men
derjemnte sitt bifall till saken; och tilläde, att hans yttrande
blott åsyftade att för framtiden förekomma dylika
oordningar. Någon ändring i det sist fattade beslutet kunde
derföre icke genom hans föredrag komma i fråga. Sparres
parti ville dock ännu på intet vis medgifva gilltigheten af
reduktions-beslutet den 29 Oktober. Sist beslöt man
bedja riksråden att följande dag komma ned på
riddarhu-set och medla mellan dess tvistande partier. Nästa dag, eller
Den 3 NovemberJ
kommo ock i följe af denna begäran 12 riksråd, anförda
af Sten Bielke, ned till riddarhuset. Det lyckades dem
icke att förena sinnena. Landtmarskalken påstod envist, att
han sjelf iakttagit alla Jagens former och dertill äfven
uppmanat ridderskapet; men att hans uppmaning varit
fruktlös, ty man hade på slutet ej velat veta af någon
omröstning, ulan blott ropat: vi äro eniga.’ vi äro eniga/
Sedan Bielke framställt några allmänna förmaningar till
ordning och laglydnad, lemnade rådsherrarna salen.
Knappt voro de borta, förrän tvisten ånyo bröt ut.
Det blef återigen fråga om den adelns försvarsskrift, som
den 26 Oktober beslutades. Denna var i sin första
gestalt tämligen allvarsam. Den afslog reduktionen, och
åberopade som skäl båda Karlarnas, den tiondes och elfles,
eder och löften; och påstod, att dessa konungar hade
försäkrat och betryggat adelns rättigheter och gods, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
