Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ivr
enskilda menigbeters anhållan, bestämde Karl de priser,
mot hvilka vissa varor skulle säljas, t. ex. salt, säd, hö,
m. m.; likaså, och på böndernas begäran, huru stor tull
borde gifvas vid qvarnarna; huru stor lön en dräng eller
piga borde erhålla, bvilket sed na re skulle, med stöd af
konungens allmänna stadga, uppgöras på häradstingen. Så
begärde den tidens husbönder, att staten skulle bestämma
lönevillkoren mellan arbetaren och arbetsgifvaren; en
fordran, som i våra dagar blifvit yrkad, men ifrån en annan*
sida, nämligen från tjenstehjonets; och i en annan
riktning, nämligen den socialistiska.
Det såmedelst erbjudna förmynderskapet åtog sig Karl’
icke ogerna, och han sträckte det tämligen långt. Han
bestämde, huru många stångjernsbamrar, som borde få
anläggas, på det icke ett för stort antal skulle öfverdrifva.
tillverkningen och nedsätta priset. Han bestämde, huru
inånga jerngrufvor, som finge i Dalarna bearbetas, på det
icke allt för många dylika skulle taga dagsverkare, ved
och kol från kopparverket. Han bestämde, huru mycket
af sin skog skattebonden fick årligen svedja eller försälja;
till och med huru många drängar han fick hafva på ett
helt, ett halft, ett fjerdedels hemman o. s. v. Med ett
ord, han sträckte kronans förmynderskap till en mängd
företag, hvilka numera anses böra helt och hållet lemnas
ät enskilda godtycket och omtankan.
Också i fråga om handeln uppenbarade sig Karl den
elftes varma kärlek till fosterlandet och hans lifliga åtrå,
att på sitt sätt förhjelpa det till lycka och välstånd. Han
sökte vinna detta mål först och främst genom att,
så–mycket möjligt var, utestänga främlingarna och dymedelst
försäkra sina svenskar om all handelsrörelse. 1 början,
och innan fäderneslandet bade tillräckligt antal skepp och
skeppsvarf, var det t. ex. lofgifvet att utrikes ifrån köpa
fartyg; men längre fram blef detta förbjudet. Endast
svenska sjökaptener fingo användas; men svenska båtsmän
tillätos icke taga främmande tjenst. Huru han på slutet af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
