Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot de andra efter nödtorftig undervisning återgingo till
landtbruket. Redan 1686 skickades några af dessa
lärjungar till Stockholm. Här blefvo de förhörda både i
läsning och sång, ocb det i närvaro af konungen och några
hans förnämsta ämbetsmän. Tillfredsställd med de lofvande
framstegen, uppmuntrade Karl hvar och en bland dem med
gåfvor och skickade dem sedermera tillbaka till Estland.
En så vacker början lofvade en herrlig forlsättning. Vi
känna likväl icke, huru det framdeles gick. Måhända har
tillväxten af det ädla utsädet blifvit fördröjd, måhända
tillintetgjord genom reduktionens villervallor och genom den
oreda, fattigdom och uselhet, som förorsakades, först genom
de förfärliga hungersåren och sedermera genom Karl den
tolftes långvariga krig.
Man hör ofta påstås, att Karl den elfte sökte afskaffa
urfolkets lifegenskap, ocb att detta förnämligast bidrog att
mot honom uppreta landets tyska adel. Granskom
förhållandet!
’ Est- och liffländska ridderskapet hade alltid med
yttersta ihärdighet och mod försvarat sin egen frihet mot hvarje
öfverhet, och mot hvarje dess inkräktningsförsök. Men
samma ridderskap utöfvade mot sina underhafvande, mot det
lifegna urfolket, ett ganska svårt förtryck och tyranni.
Polska konungen, Stefan Bathori, förehöll dem nesan af
ett så oskickligt uppförande; men fåfängt. Han
sammankallade bönderna och framställde åtskilliga förslag till
förbättring af dessas villkor. Men de olyckliga undanbådo
sig sjelfva hvarje förändring. Ty så djupt var mörkret, att
de icke förmådde urskilja sitt eget bästa; så inrotad
misstänksamheten, att de, i hvarje nytt förslag, fruktade en
ny olycka. Den välvilliga fursten mägtade ingenting
ut-rätta.
Sedermera kom Liffland under Sverge.
Bondekonungen Karl den nionde föreslog då bättre villkor för
urfolket; men adeln svarade, att liffländska allmogen var ännu
s& rå och vild, att den icke kunde bära friheten. Många
pästodo til) och med, att samma folk var af naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
