Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdiga personlighet. Fastän mannaåldrens många och
vigtiga ämbetsgöromål icke lemnade tid till ytterligare
studier, hade dock de yngre åren varit så serdeles väl
använda, att Lindskiöld alltid förblef en bland Sverges
kunskapsrikaste män. Snille var han måhända det
utmärk-taste, som den tiden fanns inom fäderneslandet*, och blef
också i dennä egenskap erkänd af alla partier, och äfven
i alla vägar, icke blott som ämbetsman utan ock som
skriftställare. Hans bref och uppsatser äro utmärkta af
klarhet och behag. Detta gäller i synnerhet de båda tal,
hvilka han, som landtmarskalk, höll till konungen vid
början och slutet af riksdagen 1686. Knappast hade intill
den tiden något dylikt varit skrifvet på svenska
tungomålet. Der finnas icke blott redig och bestämd
tankegång samt lifligt och träffande språk, utan ock en mängd
talekonstens prydnader, ordlekar, ljudfall, bokstafsrim m. m.
Dylikt hade förut så ytterst sällan förekommit, att man
knappast kunnat tro vårt språk vara till sådana
konstbildningar användbart. Lindskiölds snille visade dock, nvad
fäderneslandet äfven i denna väg mägtade åstadkomma.
Icke minsta märkvärdigheten är språkets utmärkta renhet.
Nästan alla den tidens författare, äfven Lindskiöld i sina
hvardagsskrifter, uppblandade modersmålet med en mängd
latinska, tyska och fransyska ord. Men i ofvannämnde
tal finnas ytterst få, som icke uppväxt ur svensk grund.
Dessa skrifter äro förstlingen af en fulländad fosterländsk
talekonst, länge stående utan likar och efterföljare. Afven
för den egentliga skaldekonsten hade han icke obetydliga
anlag. Det finnes efter honom en mängd
tillfällighetsvers, dels på svenska, dels på latin, hvilka, i synnerhet
de sednare, utmärka sig genom fyndighet, qvickhet och
behag, så ait efterveriden ännu kan med nöje läsa flere
bland dem. Sjelf behandlade han dock sitt skaldskap som
en småsak och, bokstafligen taladt, som en vitterlek.
Sjelfs-våldigt skämtande skref han derom:
Min poesi är ringa
Och oj det namnet yrd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
