Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
SJUNDE KAPITLET.
KARL VID ANTRÄDET TILL REGERINGEN.
Fastän blott femton och ett halft år gammal, var
dock konungen tämligen uppväxt, ehuru ännu smal och
spenslig. Hyn blomstrade vacker och fin som på en
flicka. Detta förargade honom, ty han ville
nödvändigt se karlaktig ut, och gjorde fördenskull allt för att
blifva solbränd och väderbiten och satte med barnslig
stolthet mycket värde på några i ansigtet befintliga
koppärr *). Drägten var enkel; (lock brukades peruk, tills
den vid adertonde året under vistandet på Seland
bortlades. Enkelt var ock lefnadssättet/ rätterna få och
tarfliga. Redan nu älskade han mest smörgås, stekt
fläsk och svagdricka2).
Lustan för jagt öfvergick fadrens. Räfvar,
vargar, elgar och isynnerhet björnar voro föremål for de
ungdomliga bragderna. I början nyttjades eldgevär. Men
’snart tyckte sig den ridderlige konungen hafva
derigenom mer fördel å sin sida, än. billigt var. Han befallde
derföre, att man skulle använda blott spjut och
birsch-fängare, och mångfaldiga gånger var det blott med
dylika vapen, som han sjelf mötte vilddjuret.
Jagtkam-raterne sågo med förfäran björnen komma upprest mot
konungen, färdig att slå denne under sig; så att för
ett ögonblick lif och död berodde på, om Karl förde
sitt vapen med nog styrka och säkerhet för att hinna
genomborra skogens konung, innan denne kunde med
tassar eller tänder nå rikets. En gång kommo de
hvarandra så nära på lifvet, att björnramen kammade Karl
peruken från hufvudet. — Men snart tyckte konungen
l) Fr. ministerbr. d. 19 Mars 1698.
*) Danska minister b ref Ang. 1698.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
