Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
en svart enkel klädesrock, samt väst och byxor af
bockskinn och med läderknappar, allt slitet och, liksom
lä-dergehänget, tämligen smutsigt; och tillhopa värderadt
till ej mer än tolf riksdaler. I denna utstyrsel och på
dåliga bondhästar och i sällskap med den lägre
hofbetjeningen, kom han ofta före de andra till de städer,
som besöktes. Yid tullen ansågs han stundpm vara en
uppassare; och man frågade: kommer kungen snartf — Ja,
på ögonblicket, svarade Karl och sprängde sä in i
staden. I Malmö kom han inridande, sittande bakom
Barnekow på denues häst, häldre än att enligt anbud
begagna den ensam. Men i öfrigt var han god, nådig
och mild, lemnade företräde åt enhvar, och mottog sjelf
alla bref. Han tillät hvarken då eller eljest några
knäfall for sin person; men vid tropparnas bönestunder föll
han alltid sjelf på knä, och det på bara marken och
med hufvudet lutadt mot en stol. Krigsöfningar voro
också här förnämsta nöjet. Gång på gång höll han
mönstringar och lät minor springa. Yid Engelholm
anställdes en stor skendrabbning, som oblef vild och blodig
och kostade flere personers lif. At enhvar blanu de
djerfvaste bussarne utdelade Karl två dukater. Sjelf
hade han den dagen tröttridit fem hästar. Mot qvällen
alldeles rtmattad, vände han sig till Rebnskiöld, fattade
denne om halsen, och lutade sitt hufvud mot
krigaregunstlingens skuldra. Nästan hvarje natt sof den
sextonårige konuugen i den då fyratioåtta-årige
generalmajorens armar 1).
Sedan hertigen rest och konungen återkommit till
Stockholm, var han en annan menniska; stilla, arbetsam
och trägen vid uppfyllandet af sina regentpligter. Man
bad honom taga någon hvila. Nej! svarade han, det vore
orått att låta mina stackars undersåter långe vänta på den
rättvisa, de af mig hafva att fordra. ( Då fråga blef om
’) Geheim. Ark. i Köpenhamn, Brechlingens bref fr.
Helsingör till reger. i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
