- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
303

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förde vid tygeln hästarna, som skulle simma. Men när
dessa kommo ett stycke ut på sjön, blefvo de rädda
och ville vända om, ryckande dervid så häftigt på
tyglarna, att båten flere gånger var nära. att kantra.
Det var endast med möda, man kunde hålla dem i
ordning, tills de lingo ögonen på andra stranden,
hvar-efter de åter blefvo lugna och summo framåt. Efter
detta och andra äfveniyr anlände konungen slutligen
den 14 Maj till Pinsk.

När Karl, vid första inbrottet i Polesien, hade på
förut beskrifvet sätt eröfrat passet vid Sielce,
påträffade han der bland de sårade ryssarna en kapten af
fransk börd vid namn Busanville. En kula hade
inträngt i venstra sidan och en annan bort tagit venst ra
armen. Karl stannade vid denna syn och frågade, om
den sårade trodde räddning möjlig. Busanville, som
tyckte sig enligt beskrifning igenkänna konungen,
svarade icke på detta spörsmål, utan frågade de
kring-stående, om ej svenska konungen varit med i
skar-mytslingen. Man jakade. Ack, sade Busanville, jag
skulle gerna do, om jag blott förut finge se denna
konung. Lilla Prinsen pekade då på Karl och denne
svarade sjelf: har är jag. Ett drag af
tillfredsställelse och glädje ilög öfver den döendes ansigte. Han
lyfte sin högra, sin enda återstående hand och sade:
jag har länge önskat komma uti eders majestäts tjenst;
men har haft det missödet alt i stället nödgas strida
mot en sä tapper furste. Nu förmår jag ej tala mer,
utan önskar blott, alt Gud mätte välsigna eders
majestät i alla dess vägar och företag. Kort derefter
af-led han med ett uttryck af glädje och lugn, som
förvånade alla. Karl lät gifva honom en krigisk och
hedrande begrafning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free