- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
205

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intet annat återstår, än hvad vid Lisna gjordes,
nämligen att lemna den tyngsta trossen qvar, utdela åt
fotfolket både dess hästar samt mun- och krigsförråd,
så mycket enhvar kan medföra; derpå bränna del
öf-riga och skynda att rädda ers majestäts troppar; ty
fienden lär snart vara här. Konungen teg en stund
och det märktes, att han icke tyckte om rådet. Det
var nämligen just denna Lisna-åtgerd, som han förut
så strängt tadlat. Efter ett par ögonblicks
betänketid skickade han bort Lewenhaupt med något
obetydligt uppdrag, och befallde kort derefler, att hela
hären skulle tåga Worskla-iloden utefter ned mot
Dnie-pern, och att all tross och alla kanoner skulle
medföras. Åt Lewenhaupt meddelades ingen vidare
underrättelse om, hvad konungen ämnade företaga; men
längre fram på aftonen uppbröto tropparna från
Pul-tava och det med flygande fanor och klingaude spel.
Karl åkte i Mejerfelts l) vagn och med den sårade
öfverste Hård vid sidan. Tåget gick, som befallt var,
söderut mot Dnieper-floden.

I gryningen följande dag den 29 kom konungen
till Nova-Schanzara, alldeles uttröttad. Han bars in

i en stuga. Läkaren såg om förbindningen, hvarpå
Karl genast somnade. Knappt hade det blifvit full
dager, förr än fienden visade sig i nejden. Diiben
väckte på konungen och sade: ryssen nalkas. Om ers
maj:l befaller, så måste vi gå vidare. Karl svarade:
ja, ja! gör en som i viljen. Derpå fortsattes tåget;
och nu och kanske på eget bevåg, gjorde Creutz, livad
Lewenhaupt aftoneu förut föreslagit. Han brände opp
den tyngre delen af trossen, tog hästarna och gjorde
med dem en hop fotfolk beridet, hvarefter tåget gick
undau så mycket fortare, att ryssarna blefvo efter.

En öfverstlöjtnant Silfverhielm, som dagarna förut
haft ett litet befäl i dessa trakter, försäkrade, att
hären skulle med säkerhet kunna iöras öfver Dniepern,

*) Andra säga Sittmans, andra Mazeppas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free