- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
82

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med nämnde summa skulle man nu rusfa sig till
affärden. Men Karl var redan förut bortskyldig en
betydlig del af dess belopp; och detla ofta ät ockrare,
hvilka för ett län pä 1000 riksdaler tvungit honom
gifva förbindelse på dubbelt sä mycket, stundom på än
mer. Paschan erbjöd sig tvinga dem att nöjas med
aterbekommande, af hvad de verkligen utlånat, jemnte
ränta; men detta ville Karl ej veta af, utan befallte,
att hvarje svensk skuldsedel skulle efter ordalydelsen
betalas, om också gäldenären aldrig bekommit mer än
en fjerdedel deraf. Mycket penningar lemnades ock
ät de i Beuder varande polackarna för att hålla dessa
Stanislai anhängare vid godt mod. På sådant sätt
blef den erhållna summan nära slut, hvarpå Karl helt
enkelt skickade ett bud till sultanen och begärde att
för sin resa få ytterligare läna 1000 pungar.

Efter erhållandet af de förra 1.200 pungarna hade
emellertid den ifver. svenskarna visat vid
reseberedel-serna, nagot aftagit. Den 7 December började
frosten. Paschan vände sig da till Grothusen, anmärkte
förhållandet, och att liden till arresan nu vore inne.
Grothusen svarade: ni behöfver icke oroa er. Vi skola
rara i ordning, sii snart det behöjs. Emellertid
började Karl lata första, att den närvarande betäckningen
icke vore stor nog; och en annan gång. att paschan
och i synnerhet tartar-khau torde vilja förrädiskt
öf-verlemna honom i konung Augusts händer; en
misstanke, hvarorn mera framdeles. Men frosten ökades
och öfvergick till fullkomlig vinter. Det stora antalet
turkiska och tartariska soldater, som nu väntat i llere
veckor, blefvo mer och mer otaliga; i synnerhet som
den inbrytande kölden medförde många olägenheter.
Den 10 December kom derlöre tartar-kbans son till
konungen och tillkänuagaf, att khanen, i följe af den
trätrade öfverenskommelsen, utsatt afresan till den 15
December. Karl svarade, att han skulle med det
försia girva närmare besked. Dagen derpå, den J1
December, kom detta svar, men det var undvikande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free