- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
99

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gra ombad, hvilka lofvade, att, i fall konungen ville
anförtro sig i deras händer, skttfle honom intet ondt
vederfaras. De ville bekräfta detta med ordentligt
undertecknade försäkringar och till yttermera visso
xit-lemna khanens tcänne söner såsom gisslan.
Underhandlingen drefs genom sekreteraren Celsing. Liksom
de andra svenskarna, ville förmodligen också denne
afböja en vådlig brytning. Vid framlemnandet af
ja-nitscharernas förslag tillät han sig derföre den
anmärkningen, att saken förtjenie tagas i öfvervägande.
Karl svarade helt tvärt: resonnera icke! och svängde
derpå hästen om. vändande honom ryggen. Men
genast âügrade han sig, red åter till Celsing och sade
med vänligt anslgte: ni får icke vänja er vid att
resonnera öfver det, som eder uppdrages, utan helt
enkelt verkställa det. Gå nu tillbaka till janitscharerna
och säg, att jag lackar för deras välvilja; men kan
icke i densamma finna den säkerhet, jag åstundar.

Wiecnowiecki, Potocki och några högre polackar
hade hittills sfanuat vid Karls sida. Den na hotande
brytningen gjorde dem likväl oroliga. De vände sig
derföre till konungen med enträgna böner, att han
måtte gifva efter för nödvändigheten: men fåfängt.
Dä såg man dem alla, med undantag af Grudzicski,
lemna det svenska och rida öfver till det turkiska
lägret, såsom de fleste deras landsmän redan förut
gjort.

Nu framträdde till Karl flere hans högre
ämbets-mäu med presternä i spetsen. Ordförande var
troligen hofpredikanten Schult. De föllo till konnngens
fötter och besvuro honom att icke i en ändamålslös
strid uppoffra de sista sorgliga qvarlefvorn? efter
Pul-tava-slaget, och att icke utsätta det trogna folket för
turkisk och tartarisk fångenskap med ty åtföljande
eländen. De bådo honom besinna, att hvar furste är
herre i sitt eget land; — all sultanen derföre egde
rättighet befalla till och med tvinga främlingar att lemna
Turkiet; — atl då samme sultan under så lång tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free