- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
123

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

va konung. Mauneu sade: det är ej nog med olyckan
och fångenskapen. Man måste också med sorg hora,
huru turkarna kalla eders majestät en rasande
människa. Karl svarade: jag vill häldre, att man anser
mig för en galning, än för en kruka.

Enligt en mindre tillförlitlig berättelse, skall
pa-schan bafva vid detta tillfälle låtit uppbära till
konungen liket af en bland de krigare, Karl förra dagen
sjelf genomborrat. Pascban skall härvid liafva
föreställt honom orättvisan af att pä sådant sätt behandla
turkarna, hans värdar och välgörare. Men Karl
pekade dä på sin sönderhuggna mössa och sade: den,
som lägger hand pä ett krönt hufvud, måste betala
det med sitt lif. Måhända var det på grund af detta
tankeslut, som Karl ansåg sig berättigad alt under
ka-labaliken sjelf döda eller låta döda en mängd turkar:
ehuru han och enbvar tydligen säg, huru samma
turkar gång pä gång skonade hans eget lif. För öfrigt,
fortfor Karl i sitt svar till pascban, skulle det hafva
varit mig än angenämare, om flere tusen fiender
fallit.

Karl gick obeväpnad. Fabrice föreställde
turkarna, huru opassande det var att icke återgifva
konungen dess värja. Pascban svarade: tror ni mig vara
så galen, att jag skulle sätta honom i stånd att börja
en ny strid. Jag har ingen lust att se en sådan lek
omi gen.

Gårdagens mödor, fasta och strid, i förening med
den starka ehuru qväfda sinnesrörelsen, ådrog
konungen en liten opasslighet, så alt hau måste låta sig
åder. Men han bibehöll sitt lugn orubbadt, och när
man berättade, att han skulle måhända föras tili
Adri-anopel, yttrade han deröfver sin stora glädje och sin
fasta förhoppning alt vid personligt samtal med
sultanen vinna dennes vänskap och understöd.

Alla svenskarna hade emellertid blifvit
tillfångatagna, dels af janitscbarer, dels af tartarer. Några
bland de förra ådagalade äcnu sin gamla karlek lör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free