- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
163

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För någon tid sedan och under det svåraste
betrycket i Demotika, hade Karl, såsom vi seil. talat
om att ingå en slags försoning med konung August.
Nu och med hopp om att snart kunna återigen
uppträda i spetsen för svenska troppar, skref han från
1’itest och bad Stanislaus icke förhasta sig med
nämnde förlikning. Sjelf. ankommen till Stralsund, afbröt
Karl snart hela fredsunderhandlingen.

Karl ämnade skilja sig från den stora
hemvan-drande skaran och fara okänd och nästan ensam
genom Tyskland. Till följeslagare på denna äfventyrliga
ridt ntvalde han först en tropp af tjugnsex herrar, de
modigaste och raskaste i hela sällskapet. Med dem och
andra officerare anställde han nu åtskilliga öfningar
och prof. Det första var, att kasta handsken på
marken och derpå från sadeln sjelf hemta den upp igen; i
början under vanlig fart. sedermera under sträckande
tralopp. Några föllo dervid af hästarna under Karls
och de andras högljudda löje. Derpå företogs en
annan öfning, nämligen, att under ridten först kasta
handsken framför sig upp i luften och sedermera taga
den i fallet upp igen. Slutligen och andra dagen
anställdes ett tredje prof på ryttarens förmåga att styra
sin häst och sitta fast i sin sadel. De manga i
trakten varande vingårdarna hade hvar och en sin lilla
tämligt trånga port. Nu befallde Karl. att man skulle
i fall fart rida igenom dessa portar, törst de bredare,
sedermera de smalare, så att slutligen hästen och
ryttaren knappt fmgo rum mellan stolparna. Nu
gällde, att med osviklig säkerhet i blick och hand styra
hästens fart. Karl sjelf deltog i denna liksom i de
andra öfniugarna. Men en gäng råkade han pä en
vingårdsport så trång, att konungen och hästen
fastnade deri, och kunde ej komma lösa förr, än man
borttagit den tvärbjelke, som ofvautiU h«U
portstolparna tillhopa ’). Under slika tidsfördrif och öfningar

) Lin k. Ark. Bielkes Remarques.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/23/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free