Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I följe dels af Karls misstroende, dels af inskriinkt
fullmagt, dels af egna fel, blef det också för rådet
omöjligt att med vederbörlig kraft föra
regeringstöm-marna. Ämbetsmän och folk kände sig gå med lösa
tyglar, och frestelsen till sjelfsvåld växte dagligen.
Om ämbetsmännen ba vi redan talat. *) Hvad folket
angår, så hade det under envåldstiden vaut sig att
betrakta ämbetsmannen, mindre som lageus och den
allmänna rättvisans ombud, än som ett verktyg för
regentens personliga vilja. Men när nu regenten år
efter år stannade utom riket, mente nndersåtrarna, att
han omöjligen kunde om dess inre förhållanden hafva
någon tillräcklig kännedom, och således ej heller
någon egen åsigt eller vilja. Hvad ämbetsmännen göra,
tänkte man vidare, det göra de numera på eget bevåg
och efter sitt eget godti/nnande; och derföre äro
un-dersåtrarna ej längre förbundna till samma hörsamhet
som förut. Det lås visserligen mycken sanning i denna
tankegång. Men följderna blefvo olyckliga, och måste
blifva det. På tlere ställen utbröto uppror, större eller
mindre, föranledda af de tunga åtgerder, som rikets
nöd framtvingade. Rådet och ämbetsmännen förmådde
ej längre tygla de mer och mer lösgjorda och
tred-skande massorna.
I sjelfva verket fanns inom Sverge ingeu laglig
regeringsmagt, ingen myndighet, som egde att aFgöra,
huru fäderneslandet skulle styras och mot de
påträngande fienderna rörsvaras; — icke ens att utskrifva
de medel och det manskap, som dertill oundgängligen
beböfdes.
I så olyckligt och oefterrättligt tillstånd beslöt
rådet vädja till sjelfva folket, såsom den enda rnagt,
hvilken numera egde rättighet att besluta och kraft
alt gifva eftertryck åt besluten; — den enda magt,
som kunde, konungen oåtspord, väga uågon kraftigare
’) Se sid. 7 — 40.
Fryxells Ber. XXIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
