- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
90

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra planer och att för sig och andra dölja
svårigheterna vid verkställandet. Man jemuföre Stenbocks glada
förhoppningar om det tyska fälttåget med t. ex. De
la Gardies beräkningar tör statsverket 1669, ’) o. s. v.
Andra likheten bestod i en misstänksamhet, som lätt
och ofta trodde sig omgifven af fiender och stämplande
afundsmän. Så har verkligen Stenbock med eller ntan
skäl betraktat många siua ryktbaraste samtidingar, en
Nils Gyllenstierna, Arvid Horn, Karl Piper, Hans
Wacht-meister, Maurits Vellingk, Görlz, Fabrice m. fl. Tredje
likheten var en ömtålighet, som vid hvarje motgång,
vid hvarje förnummet tadel eller vanrykte ällades med
att uppsätta och kringsända försvarsskrifter, -) i hvilka
han vanligtvis sköt skulden på andra. :i) Man finner,
att Stenbock redan i början af 1712 och sedermera
allt fortfarande har i bref till konungen, till rådet och
till enskilda personer framkastat hvarjehanda
förebråelser än mot den ena, än mot den andra, hvilka, om .
ock till någon del sanna, nödvändigt måste reta
sinnena. Fjerde likheten var en stor känslighet för gunst
eller ogunst,4) hvadan Stenbock saknade den kraft
och den sjelfständighet, som vågar att i strid mot
magtens eller mängdens tycken både följa och försvara
sin egen öfvertygelse. Så länge Stenbock visste sig
bandia enligt konungens bestämda vilja, var han ocksa
sjelf bestämd, djerf, oförskräckt. Men så snart han
Kände sig utan detta stöd, begynte han vackla. När
man föreslog en för fäderneslandet nyttig, men för
Karl misshaglig, ätgerd. vågade ej Stenbock ensam
och på eget bevåg vidtaga och sedermera vidhålla den.

1 förra fallet förskansade han sig bakom andras med **
svart på hvitt gifna rådslag: och i sednare fallet, och

’) Se 13. 118, 119.

2) Se i». 123, m. fl.

3) Se a?5. 117.

4) Se 1». 419, 120.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free