Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgrep fördenskull följande svepskäl. Några dess
medlemmar hade frän Mulleru och Feif bekommit
bref, hvilka i allmänna ordalag omtalade, att
konungen tycktes benägen till försoning med August. ’)
Inför ständerna framlade man dessa enskilda skrifvelser
och sökte tillerkänna dem värdet af offentliga
handlingar. de der skulle bevisa, att konungen ämnade
snart sluta fred, och att ständerna alltså icke behöfde
sig dermed befatta. Deras inblandning i saken, mente
rådet, torde tvärt om hindra konungens åtgerder och
fördröja, hvad man sä ifrigt efterlängtade. Ilorn sade
dessutom ständerna rent ut, att de icke egde rättighet
att pä egen hand uppgöra fredsvillkor eller fred, utan
all de borde afbida, hvad konungen föreloge. Rådet
dolde ock för riksdagsmännerna ä ena sidan
konungens hårdnackade och krigiska bref, och å den audra
de skrifvelser, hvilka från svenska utrikes sändebud
anlände, och hvilka ofta innehöllo ängsliga målningar om
både ett och annat. Man fruktade, att de halft
upproriska ständerna Icke skulle kunna tyglas, så framt
de finge närmare kännedom om alla dessa
förhållanden. Att än säkrare förekomma dylika vådor, sökte
radet likaledes att så oförmärkt, ske kunde, försvaga,
skingra och upplösa riksdagen. Under förevändning
af åtskilliga uppdrag bortskickade man alltså en mängd
till mötet ankomna ämbetsmän, och redan i medlet af
Mars voro alla generaler och landshöfdingar afresta.
Man lofvade, till och med uppmanade andra riksdagens
medlemmar och i synnerhet bönderna att göra pä
samma sätt. Men en stor del förklarade omigen, att de
skulle stanna qvar, tills fred blifvit skaffad åt landet.
Biskop Swedberg var som vanligt en bland de
ifriga-ste. Del är väl sannt, yttrade han, all det är
konungen, som det rätteligen tillkommer att göra slut
pä kriget. Men när han nu för fiendernas skull
’) Jfr. 23. 140, Ht.
Fryxells Ber. XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
