Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tald till drottning, h va re mot bon gaf sin
konunga-för-säkran, som innehöll, att styra riket efter dess lag, att
låta alla behålla deras privilegier; att hjelpa herrarna
mot Albrekt, samt dessutom n§gra gynnande artiklar för
testamentarierna. Som detta krig hotade blifva farligt, sä
samlade Albrekt tillsammans från Tyskland en stor
krigshär, hvilkcn lyste af prakt, grannlåt och många prinsar,
hertigar och grefvar. Tyskarna skröto och lofvade, att
hvar och en skulle slå tre Svenskar, ehvar han kunde
träffa dem. Albrekt sjelf trodde sig vara alldeles säker
om segern. Han utfäste sig att ej nyttja sin mössa eller
hätta, som det då kallades, innan ban fördrifvit Margareta.
Han sände henne ett flere alnar långt bryne, att derpå
hvässa sina saxar och nålar i stallet för att regera, och
talade beständigt föraktligt om henne, kallande henne fin
för konung Bracklös *), än för Munkedejan, emedan hon
beskylldes för att hafva abboten i Sorö till älskare.
Margareta, försigtigare, visade intet Öfvermod, utan ^drog sig
sjelf undan, men satte marsken Erik Wase eller Puke till
anförare för sin här, i hvilken äfven många Danskar
fun-nos. Denne Erik var .högeligen uppretad mot Albrekt.
Erik hade nemligen en dotter vid namn Elisif 2), som var
nunna i Risberga kloster. En tysk, Bernhard den långe,
hade derifrån bortröfvat henne och skyddades af Albrekt
mot fadren. Krigshärarna mötte hvarandra på
gyckel-fingen bredvid Falköping, och marsk Erik Wase uppställde
sitt folk så, att de hade ett moras framför sig och
Mösse-berg på ena sidan. Några bland de äldre afrådde Albrekt
från att anfalla Svenskarna i denna ställning; men Gerdt
Snakenborg jemnte de yngre öfvertalade konungen, att
ingenting skulle kunna stå honom emot. Albrekt trodde
dem, dubbade Gerdt Snakenborg till riddare, gaf tecken
till anfall, och tågade derpå ned åt dalen, för att gå öfver
moraset mot Svenskarna. Men de fleste af Tyskarna blefvo
qvarsittande med sina hästar uti det gyttjiga träsket och
4) D. v. s. Byxlös.
t) D. v. s. Elisabet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
