- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
131

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE KAPITLET.

KONUNG ERIKS TROLÖSHET.

Konung Erik beredde sig emedlertid att komma till
Stockholm innan sti lieståndets slut mettan Engelbrekt och
Hans Kröpelin. Han afseglade derföre med en stor flotta
och väldig krigshär af både Danskar och Tyskar från
Köpenhamn, aktande sig dermed tukta Svenskarna; men vid
Bornholm förlorade han flera skepp med deras besättningar,
hvarefter han sökte land och mera proviant uti
Kalmaresund. Det berättas, att han då med våld borttagit och
låtit föra om bord på sitt eget skepp en mängd matvaror,
som tillhörde S:t Britas kloster i Wadstena; hvadan också
folket trodde det vara ett straff af S:t Brita, att samma
skepp straxt derefter med allt det bortröfvade godset
förgicks vid Skägganäs udde. Konungen, &om med möda
kom undan,- steg om bord på ett annat fartyg och kom så
efter alla dessa vedervärdigheter ändtligen till Stockholm.

Så snart Engelbrekt fick veta Eriks ankomst,
uppbådade han återigen allmogen och inneslöt dermed staden.
Södermanlänningarna besatte Södermalm, Upplänningarna
Norrmalm, och Nerkesboarna samt Westmanlänningarna
Långholmen. Fogdarna på Almarestäk och Östhammar
brände af fruktan sina slott och seglade med egodelar och
folk till konungen i Stockholm, hvilken befästade sig i
staden och på Helgeands- och Gråmunkeholmarna; så att
der såg föga fredligt och vänligt ut emellan konungen och
hans undersåtare. Likväl kom det ej till någon
fiendtlighet. Erik fruktade Svenskarnas öfvermakt, och många af
adeln, som nu funnos uti Engelbrekts här, voro
afimd-sjuka öfver hans anseende, och fruktade böndernas
öfver-välde. Derföre slöts der ett stillestånd på nära ett år,
efter hvilktn tid ett nytt möte skulle hållas i Stockholm,
då deras tvist borde slitas af en nämnd, bestående af fyra
berrar från hvartdera riket; emedlertid skulle konungens
fogdar ligga stilla på sina slott och ej uppbära någon skaU ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free