Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af landet. Härefter for konungen tillbaka till Danmark,
men Svenskarna utvalde straxt uti Arboga Engelbrekt till
riksföreståndare under denna tiden. Det beramade mötet
skedde slutligen i Stockholm d. 8 Sept., der det
uppräknades för konungen en lång lista med svåra klagomål
öfver all den orättvisa, folket lidit, så förnämare, som
ringare, under konungens styrelse. Erik kunde likväl icke
förmå sig att låta straffa sina orättrådiga tjenare, utan
sökte beständigt undanflykter; ty han ville nedkufva alla
tre rikenas frihet ocb sedan öfverlemna dem såsom ett
envåldsrike och stort jordagods åt sin slägt till arf ocb
egendom, sökande icke folkets bästa utan sina anhörigas
▼inning. Alltså blef den förlikning, här skedde, ganska
löslig och vacklande uti allt; och många bland
klago-punkterna uppskötos till ett nytt möte. Det förnämsta
som afgjordes var: att konungen blott egde tillsätta fogdar
på Stockholm, Nyköping och Kalmar efter eget val. De
andra skulle vara Svenskar och med rådets samtycke
valda. All den förra ovänskapen skulle vara förlåten
och förgäten> och Engelbrekt förordnades Ull fogde på
Örebro slott. Vidare skulle riksdrots och riksmarsk
till-sättas att styra riket under konungens frånvaro och hade
dessa embeten allt sedan drottning Margaretas tid vant
obesatta. Krister Nilsson Wase blef riksdrots ocb Karl
Knutsson Bonde riksmarsk; men hvarken fingo de veta,
hvad som ålåg deras embeten att göra, eller hvad biträde
de dertill skulle ega; och då Karl Knutsson härom frågade
konungen, svarade denne hasteliga: »Vakta dig blott, att
du ej utsträcker dina fötter längre, än skinnfällen räcker
Ull»; och vidare besked fick han ej. Så snart nu
konungen enligt förlikningen hade erhållit alla slotten tillbaka
af Svenskarna, började han straxt att tvärt emot sitt löfte
och utan rådets samtycke ditsända främmande fogdar.
Svenska rådsherrarna bådo då de danske göra konungen
föreställningar härom, men det hjelpte icke. De gingo då
sjelfve att frambära sina klagomål, men han svarade dem
bårdeliga, att han ingalunda ville vara deras jaherre,
K tilläggande, att derest ej herrarna hjelpte till, så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
