- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
9

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

sjön. Helst hade han velat fara till Stockholm, men
vågade ej, medan hela Östersjön och skären, hvimlade
af danska krigsskepp. Han styrde derlöre genaste
vägen öfver till Kalmar, som han visste ännu vara i
svenska händer. Han tordes ej fram till staden, hvarest
Severin Norrby låg med en dansk flotta. Ett stycke
derifrån, vid Stensö udde, steg han hemligen, den 31
Maj 1520, i land, ensam med sitt mod och sitt svärd,
men hysande ändock den fasta föresats att rädda det
förtryckta fäderneslandet.

FJERDE KAPITLET.

OM GUSTAF WASAS ÄFVENTYR UTI SÖDRA

SVERGE.

Stockholm och Kalmar voro de enda fasta platser,
som ännu innehades af svenskarna. De försvarades af
tvenne bjeltemodiga qvinnor. Stockholm af Kristina
Gyllenstjerna, Kalmar af fru Anna Bjelke, enka efter
Johan Månsson Natt och Dag. Till denn i sednare
begaf sig Gustaf och blef med glädje emottagen. Han
gick ned uti staden och talade på torget till de
sammankallade horgrarna och uppmuntrade dem till att
göra fienderna motstånd; men de stodo tyste och
försagde vid hans tal, så att han väl kunde förstå, att ingen
ting stod till att uträtta med det klenmodiga folket.
Han vände sig till besättningen på sjelfva slottet. De
voro tyska legoknektar, som, ledsna vid kriget, önskade
ju förr desto hellre lemna borgen och sig sjelfva åt
Severin Norrby. De betraktade derföre Gustaf såsom
ett hinder uti deras förehafvande, och einottogo honoin
med så mycken harm och förbittring, att fru Anna
Bjelke måste gömma honom undan deras raseri.
Hemligt begaf ban sig härifrån uppåt landet genom
Småland. Med förtrytelse hörde ban omtalas, huru
svenska man, för afund, enskildt hat och penningegirighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free