- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
19

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörkare och häftigare brusade elfven fram öfver sin
klippiga botten, allt smärre och sällsyntare blefvo
menniskoboningarna vid dess stränder, och allt högre och
fastare låg snön uti de täta skogarna. Slutligen såg
Gustaf på afstånd de höga Norrska fjällen, som snart
skulle för evigt skilja honom från det olyckliga
fäderneslandet.

SJETTE KAPITLET.

OM DALKARLARNAS ÅNGER.

Fastän Morakarlarna ej kunnat besluta sig till att
hjelpa Gustaf, så hade de dock fattat ett stort behag
till den unge herren för hans manliga och raska
väsende, hans kraftfulla och till hjertat trängande tal. I
synnerhet hade Gustaf behagat Rasmus Jute, en dansk
man, som troget tjenat Sturarna, och nu var bosatt i
Dalarna. Han fick höra, att Nils Westgöthe, en af
underfogdarna, kommit för att gripa Gustaf, och vore
uti länsmansgården vid Mora. Rasmus beväpnade sig
och några de sina, drog dit ned, öfverföll och
ihjälslog Nils Westgöthe, varande sålunda, fastän en
främling och dertill dansk, likväl den förste, som grep till
vapen för att rädda Gustaf Wasa.

Snart härefter sågo Rättvikskarlarna en hel tropp
af väl 100 danska ryttare komma tågande på isen
uppföre Siljan. Så ovanligt stor krigshop hade de ej sett
deruppe. De anade, att danskarna ämnade med våld
taga Gustaf, och tillfoga dem sjelfva något ondt. De
lupo derföre till och klämtade uti klockorna, ett då
för tiden vanligt krigstecken. Vädret förde ljudet
uppåt socknarna, och ned från bergen på alla sidor
kommo stora skaror af väpnade bönder. Danskarna,
förskräckta, innestängde sig i prestgården; bönderna bröto
upp portar och dörrar och störtade derin. Danskarna
flydde då upp i kyrktornet; men äfven der förföljdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free