- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
130

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

till dem, både från rådet, Stockholms borgerskap ocb
de andra landskapen; äfven från konungen: Der de
gode dannemän visste uppgifva något annat och
bättre råd att betala rikets gäld, ville han sig dermed
åtnöja. De skulle dock det besinna, alt, derest de
icke sjelfva betala gärden, så skulle deras barn en
gång få göra det. Så skref och varnade han; men
bönderna slogo hans ord i vädret, och bortjagade hans
sändebud. Det är nu dalkarlarnas tid ali svärma,
sade då konungen; när vår lid kommer, skola vi väl
försöka, hvad Gud gifver lycka till; och derpå låtsade
han, soin han icke brydde sig det minsta om hela
oväsendet.

Deremot stämde han upplandsbönderna till gamla
Uppsala r*en 17 Maj. Konungen, i blänkande harnesk,
satt till häst på en af högarna, omgifven af rikets
förnämsta herrar och följd af en väldig skara krigsmän.
Framföre honom stod allmogen. Efter sin vana talade
han sjelf med bönderna. De visade sig ovänliga och
tvära. Slutligen frågade konungen dem, hvarföre
några bland dem voro så ovillige och trcdske. Intet
svar härpå hördes; men knot och sorl uti hela
bondehopen, slutligen här och der onda och hotande ord.
Då vredgades konung Gustaf högeligen, drog ut sitt
svärd, ristade det för deras ögon och tumlade om med
sin häst och sade: leke vill jag längre lida eder onda
mun; häldre edra slag. Derföre, hafven i mod, så
huggen till. Jag med min hop skall försöka,
hvilkendera må behålla platsen. Dä föllo de förskräckta
bönderna på knä, bådo om nåd, och lofvade att icke mer
sätta sig emot konungens vilja.

Till de andra landskapen, som förblifvit trogne,
sändes skrifvelser med tacksägelser och förmaningar;
äfven afskrifter af flere Ture Jönssons och Gustaf
Trolles uppsnappade bref, som innehöllo åtskilliga
stämplingar att få Kristian Tyrann åter in i landet. Detta
var nog för att skrämma folket från ali tanka på affall
från konung Gustaf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free