- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
156

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

död. De andra blefvo afrättade och steglade, och
deras egendomar tilldömdes kronan.

FYRATIONDE ÅTTONDE KAPITLET.

OM DROTTNING MARGARETA.

Kouung Gustaf var ej mycket öfver året enkling.
Sin första gemål hade han valt efter politiska
uträkningar; det hade misslyckats. Nu beslöt han välja eller
eget öga och hjerta; och det lyckades.

Erik Abrahamsson Lejonhufvud på Ekeberga uti
Nerke, densamme sora hjelpt Kristian öfver Tiveden,
och derföre fick uti Stockholms blodbad döden till
lön, hade efterlemnat många barn, Hans enka, fru
Ebba Wase, ville aldrig öfvergifva katolska läran, utan
vistades derlöre bredvid det då ännu bibehållna Wreta
kloster. Hennes barn blefvo alla sedan mycket
märkvärdiga. Från sönerna Sten och Abraham härstamma
slägterna Lewenhaupt och Lejonhufvud. Döttrarna
blefvo gifta med rikets förnämsta män, nemligen Brita med
Gustaf Stenbock, Märta med Svante Sture och Anna
med Axel Bjelke. De voro ock utmärkta för både
fägring och förstånd; främst dock bland alla fröken
Margareta. Hennes ansigte var utmärkt skönt, fäst på
sednare tider något magert och blekt; håret långt och ljust,
ögonen blå, mildi, men allvarliga; näsan hög och
välbildad; munnen liten ocb fin; hakan klufven. Godhet
och förstånd, mildhet och majestät visade sig uti
hennes blick, tal och hela väsende, och hvem hälst, som
båg den sköna fröken Margareta, kände för henne den
varmaste tillgifvenhet. Deribland främst den unga
Svante Sture. Uppfödde tillsammans och lika till år,
skönhet, förstånd och ädelmod, hade de äfven fattat för
hvarandra det innerligaste förtroende och tillgifvenhet.
Det sades också, att de redan voro i hemlighet sins
emellan förlofvade, ehuru nästan blott barn, han ader-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free