- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
180

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regering åtnjöt; de voro den enda hvila ifrån, den enda
belöning för alla hans mödor och bekymmer.

Detta lugn varade dock icke länge. Sorgerna
återkommo, och nu bittrare och tyngre. År 1551
insjuknade drottning Margareta på Tynnelsö. Fåfängt
bemödade sig läkrarna om hennes räddning; fåfängt
bådo om densamma hennes man, barn, undersåtare.
Hon var blott trettiesju år gammal, man fåfäng var
äfven ungdomens kraft; snart sågo alla, äfven hon sjelf,
att döden nalkades. Då fattade hon Gustafs hand och
tog afsked af honom. För den höga ära och kärlighet,
så talade hon, du, min herre, mig bevist hafver,
i det jag genom dig blifvit på majestätets tron
upphöjd och vid din konungsliga sida älskad, derföre
tackar jag dig af kärligt hjerta ödmjukligen. Och
efter menskligt är att fela, så förlåt mig, om jag af
qvinlig svaghet ej alltid kunnat vara dig fulleligen
till nöjes. Våra barn befaller jag dig näst Gud uti
händer. Den Högste, som är en Konung öfver alla,
beder jag troligen, att för dig, deras fader, lifstiden
så mycket förlänges, som den för mig, deras moder,
förkortas.
Härvid brusto tårarna utur alla de
närvarandes ögon. Men drottningen vände sig till de unga
furstarna och fröknarna, förmanande dem till dygd
och enighet. Derpå fattade hon åter Gustafs hand,
kysste den, och i detsamma flydde hennes sköna
oförgängliga själ ifrån den sköna förgängliga kroppen. Det
var den 26 Augusti. Då hennes ögon slocknade, började
dagen att aftaga på himlahvalfvet. En solförmörkelse
inträffade. Folket uttydde den såsom ett bevis
på himlens deltagande i jordens sorg; och de många
olyckor, som från detta år började åter besöka riket
och konungahuset, gjorde hennes död uti allmänhetens
ögon ännu mera betydelsefull och beklagad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free