- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
187

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

da, ali de svenske ryttare, som varit fångade i
Ryssland, blifvit så ynkelig en och obarmherligt handlerade,
alt en ärlig karl häldrc ville vara död, än blifva så
jcmmerligen plågad. Genom sådant tal skall den
menige hop b’ifva dess hetsigare på ryssarna, när så
omlränger, och icke gifva sig till fångar.

Snart fick Gustaf större och svårare bekymmer.
I Januari 1556 inbröt en här af 150,000 ryssar öfver
gränsen och efter en kort, men skarp skärmytsling med
förposterna, blef Wiborg af dem inneslutet.
Svenskarna voro knappt en tjugondedel; finska bönderna,
be-gifna på dryckenskap och oordning, /öga pålitliga. Den
utlofvade hjelpen fran Pålen och Lifland hördes ej af;
tvärtom hade härmästaren, glad öfver att se rvssen
sysselsatt, slutat med honom en förmånlig enskild fred.
Då skref konungen, full af bekymmer, till den
hemmavarande Erik sålunda: käre son Erik. Vi dre nu i
en sådan stor fara utsatte, alt vi aldrig tillförene i en
sådan nöd varit, och kunna oss icke nogsamt deröfver
beklaga. Gud allsmäglig må veta, hvad råd vi finna
skola. Ty derest han icke besynnerliga vill göra oss
hjelp och bistånd, så är del platt ute med oss. Itäre
son, hvar du hafver något oss till hjelp och bistånd,
antingen med yttermera krigsmagi eller goda råd, så
begära vi ganska käriigen, ali du ville dig derom
beflita. Du’skall ock flilligen förmana alla
ordinäri-os *), att de allvarligcn tillsäga och på del högsta
förmana alla kyrkopresler, alt förehälla menige man
deras och allas våra synders straff; och alt de
troligen bedja Gud allsmäglig, detta straff äter nådeligen
ifrån oss af vända.

Denna stora fara försvann dock lika hastigt, som
den kommit. Da ryssarne först kringrände Wiborg,
försummade de att bemägtiga sig ladugården, hvilken
låg utanför slottet, och hvarest mycket hö var
förvaradt. Andra natten efter ryssarnas ankomst beslöto

*) Gustafs nya namn pä biskoparna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free