- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
197

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

de med knäfall bådo om Johans försköning, men
fåfängt. Det syntes, som den djupt förolämpade fadren
ämnade straffa honom till lifvet.

Då nu Erik förnam, att saken blef så allvarsam,
och kanske insåg sitt eget förhastande, ville han
godt-göra det igen. Han skref och sade öfverallt, att gref
Johan hade sökt någon af kammarjungfrurna, ej fröken
Cecilia sjelf. För att försvara hennes heder mot det
iråkade förtalet, lät han slå en skådepenning med
hennes bröstbild på ena och Susanna i badet på andra
sidan. Cecilia var, skulle det betyda, lika oskyldigt
förtalad, som fordom den sköna Susanna. Ingen
trodde honom. Mänga uttydde penningen som ett gäckerij
Cecilias rykte var och blef förloradt.

Emedlertid fick gamla grefvinnan af Ostfrisland
veta, i huru stor fara hennes mest älskade son
sväfvade. Full af ångest, anropade hon många af de
kringboende tyska furstar om deras bemedling, och snart
kom från dem det ena sändebudet efier det andra till
Stockholm för att utverka Jobans befrielse. Gustaf
hade ej annat att göra än bifalla deras begäran. Men
förut måste grefve Johan upp för konungen.’ Denne
mottog honom, omgifven af sina söner Johan och
Magnus saint rikets råd och de högste hofmännen, och i
deras närvaro måste han aflägga en högtidlig ed på
både sin och prinsessan Cecilias oskuld. Härefter blef
han förklarad fri, och hastade utur riket.

Eriks beständiga tilltagande obetänksamhet och
bitterhet mot fadren ökade med hvarje år dennes
bekymmer. Cecilias vanbeder rågade slutligen sorgekalken
och gjorde året 1560 till det bittraste, likasom det
sista. Denna olycka träffade Gustaf djupt. Straxt vid
första underrättelsen kallade ban sin biktfa"der, mäster
Johannes *) till sig. Då denne kom, trädde konungen
emot honom med dessa ord: O, Johannes, min själ
är bedröfvad allt intill döden; hvarvid tårarna brusto

*) Han var pastor i Storkyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free