- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
262

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

Nils Boje kom i stället. Han nedsköt ett af
tornen, och löpte storm; men förgäfves. En stor hop af
de anfallande sprängdes i luften, genom en mina, som
danskarna anlaggt. Erik vredgades. Endast Bojens
fordna förtjenster kunde rädda honom från ett
skymfligt straff. Han blef dock afsatt.

Karl de Mornay ditsändes åter, men kunde
ingenting uträtta. Delta var det femte höfdingabytet inom
mindre än ett och halft år. Höfdingarna blefvo
härigenom tröga och misslynta. Soldaterna satte ingen lit
mer hvarken till den ombytliga konungen eller de
ombytta anförarna. Dertill blefvo de ofta missnöjda för
soldens uteblifvande. Det började blifva tomt uti herr
Eskils gemak.

Om våren 1566, då krigshären skulle tåga ut,
ville konung Erik ej nyttja någon af sina förra
fältherrar, ty han ansåg dem alla odugliga. I deras ställe
valde ban herr Hogenskild Bjelke; men denne afsade
sig ett så vådeligt värf; och ingen annan ville gerna
åtaga sig detsamma.

tjugonde andra kapitlet.

OM KONUNG ERIK OCH STURARNA.

Konung Gustaf och hans söner buro alltid en viss
farhåga för Sture-slägten. De fruktade, att Sturarna ej
skulle kunna motstå de många frestelser till uppror, som
fordna minnen, folkets kärlek och egen magt erbjödo.
Konung Gustafs klokhet dolde hans fruktan; hos
konung Erik stucko stundom fruktan, stundom klokheten
fram.

I början visade ban mycket förtroende för Svante
Sture och satte honom till styresman öfver Lifland.
Men då derstädes ej allt gick så väl, som Erik önskade,
blef han missnöjd med Sturen. Denne afsade sig då
sitt värf. Erik blef än mer uppretad och uppsatte mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free