- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
264

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Erik var värst, han hade ljust, ja nästan hvitt hår.’
Konungen tänkte alllid med förskräckelse på sin
stjern-spådom: Det hvita hufvudet, sade han, bringar mig
till slutet i olyckan. Han kunde så litet dölja sia
vedervilja mot herr Nils, att denne slutligen lemnade
hof-tjensten för atl ej falla konungen besvärlig. Han
begaf sig till krigshären; men äfven der väckte han
misstankar. De understöddes äfven af andra. Jakob
Hästsko påstod, att slaget vid Svarterå förlorades genom
JSils Slures förräderi.

Erik dolde likväl sina misstankar. Straxt efter
slaget vid Svarterå kallades Nils upp till Wadstena,
och emottogs ganska nådigt. Göran Persson till och
med gaf honom på konungens vägnar 200 gårdar, samt
lofvade andra 200 dertill, om Nils ville utföra ett
konungens uppdrag. Detta var tvåfalldigt. Först, att
Nils Sture skulle med sitt folk öfverrumpla och
nedhugga de tyska ryttarne, som flytt vid Svarterå.
Sedan alt ban skulle utkräfva höga böter af några
härader i Westergötland, som underlåtit att göra
dagsverken vid Warbergs slott, och om bönderna ej ville
böta, skulle deras byar brännas och land härjas. Man
vet ej, hvad Nils Sture svarat derpå. Endast det är
bekant, att tyska ryttarna blefvo straffade, och
Westgöta häraderna härjades, men af en annan. Nils
Stures slägtingar påstodo sedan, att Eriks vrede kom
förnämligast deraf, att Nils vägrat utföra dessa grymma
värf.

Nu sändes han till att hjelpa Bojen vid
belägringen af Bohus; men ej heller der blef hans tjenst väl
ansedd. Bojen sade, alt Æls Sture hela lidén
uppförde sig, såsom den der med flit ville förhindra
svenska vapnens framgång. Nils Sture kallades derifrån,
att ofördröjeligen iufinna sig på Svartsjö hos konungen.

Denne emottog honom väl och bjöd honom till
middagen. Öfver bordet började talas om
Svarterå-slaget, men herr Nils gjorde sin undskyllan, hvilken blef
väl upptagen af konungen, som till och med drack

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free