- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
172

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bortgång skulle smärta dem mycket, och att de
derföre bådo honom återtaga sin afskedsansökan samt
erinrade om lians löfte att icke öfvergifva sina
vänner. Men Horn hade en gång för alla fattat sitt
beslut och för blef obeveklig.

Emellertid, och såsom riksråd, kunde han icke
afskedas, innan ständerna blifvit hörda. När af
sådan orsak målet på riddarhuset föredrogs, uppstodo
som talare Irämst Nils Palmstierna och Karl
Wilhelm Cederhielm. Dessa, hvilka allt dittills varit
bland Horns bittraste vedersakare, utbredde sig nu
i loftal öfver hans person och ämbetsförvaltning, och
föreslogo, att han skulle för återstående lefnadsår få
behålla den vänlighet och den lön, som hörde till
hans innehafda sysslor. Adeln biföll, de andra
stånden likaledes och enhälligt; ehuru många bland deras
medlemmar hade några dagar förut framkastat svåra
beskyllningar och hotelser mot den då fruktade
vedersakaren.

Detta Horns afsked och de fördelar, han dervid
betingade sig, väckte bland Mössorna mycket
missnöje, till och med bittert klander, öfver livad man
kallade hans förräderi mot grundsatser, löften och
vänner. Man hade hoppats, att han i alla dessa
hänseenden fast och trofast skulle hafva stannat på
sin plats för att der strida, falla eller segra. I dess
ställe drog han sig tillbaka och slöt mot enskilda
fördelar en enskild fred. De fordna
bundsfÖrvandter-na ansågo sig öfvergifna och förrådda och bemötte
honom derefter. Afskedet från rådkammaren, der
han dock i trettiotre år tjenstgjort, och på så
ärofullt sätt tjenstgjort, blef fördenskull å ömse sidor
tämligen kallt. Meijerfelt, hvilken som rådets äldste
medlem förde ordet, yttrade helt kort, del rådet
önskat få än länge behålla Horns biträde och ledning;
men emedan; denne längtade efter ro och lisa, måste
rådet låta sig sådant behaga, hvarföre nu dess med-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free