Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemmar önskade hans excellens, att med ro och nöje
få tillbringa sina öfriga dagar sig sjelf och sin köra
slögt till största fögnad och glädje. I talet förekom
icke ett ord af beröm eller tacksamhet.
Efterverlden kan ej utan missmod betrakta detta
afsked. Enlivar, som med beundran och tacksamhet
följ t Horns lysande och ärorika bana, måste sörja
öfver att se den ändas på sådant sätt; sörja öfver,
att han icke intill slutet bleT sina vänner trogen, i
hvilken händelse hans minne skulle halva strålat i
än renare, än skönare glans. Uppträdet har dock
sin förklaring, sin ursäkt i de försvagade själs- och
kropps kralter, som en ålder aT fyllda sjuttiofyra år
medförde; — i det sätt, hvarpå han blef af niågen
och af falska tungor bedragen; — i det sätt, hvarpå
han trodde sig sjelf öfvergilven af partivänner, ja af
konungen sjelf; — och ej minst i det sätt, hvarpå
Hattarna inom Hemliga Utskottet tvingade honom
och regeringen att leda ärenderna in på en bana,
som han trodde olvcksbrinijande för fäderneslandet.
w C:
Häldre än att deltaga i en sådan styrelse, dro" han
sig helt och hållet tillbaka. Engelska sändebudet
Finch yttrade just med anledning häraf, att, när
lasten kommit till magt, och samvetslösa menniskor
föra regeringen, då blifcer det enskilda lifcet en
hedersplats, den hvar redlig man bör efler sträfva.
Vi nämnde det beröm, som öfver Horns person
och ämbets-åtgérder blef vid hans entledigande af
Hattarna uttaladt i deras offentliga utlåtanden och
skrifter. Helt annat var innehållet af deras enskilda
samtal och bref, och af deras äfven nu kring landet
skickade uppsatser. 1 dessa utgöto de sin ovilja,
och det ofta i ordalag, så bittra och til ika så råa,
att de ej för t j ef ta eller kunna eftersägas. I)e
ut-talatle tillika sin triumferande tillfredsställelse öfver
den äran att ändlligen hafva besegrat en så mägtig
motståndare. Man berättade det för Horn. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
