- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hai! som ursäkt eller forsvar den omständigheten’
ait han vore en sjöman, den der frän ungdomen
beflitat sig om ämnen, hörande till seglarens yrke, men
icke till statsmannens ; och att han derföre trott rättast
vara följa deras mening, som det sistnämnde bättre
förstode. Jag, tillade han, hade gerna tegat, om
sådant varit tillätet. Felet är derföre större hos dem,
som affordrat mitt betänkande, än hos mig, som ett
dylikt afgifvit. Hattarnas ledare beslöto verkligen
att med stöd af detta och dylika skäl nedlägga
käro-målet mot bemälte herre. Men deras afsigt dervid
var måhända af hattpartiets menighet antingen okänd
eller ogillad. I strid mot densamma blef nämligen
inom utskottet samme Taube med skarpa ord
angripen icke blott för rysska förbundet, utan ock för
dotterns förbindelse med konungen. Angriparen, ofta
bemälte Sten Coyet, var en bland de häftigaste
Hattarna; men som det tyckes, dervid ledd af ärlig
öfver-tygelse. och liksom Otto De Geer, utan att kasta
några sidoblickar på andra förhållanden. Han mente
nu, att Taube var den, som mer än de andra
lör-tjenat afsättas, i sammanhang hvarmed Coyet ville
ånyo framkomma med sitt betänkande om den s. k.
tjensteqvinnan Hagar, som borde iildrifvas. Men
Plom-gren åtog sig att på ett eller annat sätt öfvertala
honom till tystnad, och lyckades. Utskottets prester och
borgare deremot beslöto, att äfven Taube skulle
afsättas; men Tessin och Henning Gyllenborg lagade så, att
skrifvelsen derom icke blef genast utfärdad, och man
skallade sig derigenom lilllälle att ånyo upptaga
målet och söka öfverändakasta presternas och
borgrar-nas beslut. Försöket rönte mycket motstånd, till och
med af några adliga Hattar t. ex. De Geer, och än
mer biand prester och borgare; och biskop
Auri-villius förklarade, alt riksrådet Taube borde först
och främst af skedas; ty han vore skadligare än
alla de andra. Men Frankrike och hattpartiet ville
nödvändigt skona konungen, hvarföre det sednares

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free