Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Odel gifvit, namnet Kommandofer, stolt och
dånande i sig sjelft, och tillika påminnande om
Lewenhaupt, som skulle fora kommando i det blifvande
kriget. Till svar på de fredliga råd, Churis framställt,
berättade Odel, huru Kommandofer, modets och
vapnens man,
Brast ut och sad’: hör, Churis, liör!
Du talar som en kruka.
Jag dig till krympling rätt nu gör,
Din slemma vekling, mjuka!
Du språkar efter din natur,
Du vet ej sötare vara;
An uti varm och ljuflig bur
Dig med din kulla para;
An plocka smultron och gå vall;
An sofva, sjunga, tralla;
Men hur man pliten föra skall,
Vill dig för djupsint falla.
Märkas bör, att bland dem, som talade för fred,
stodo i främsta ledet många af just de herrar, hvilka
under det föregående kriget hade mer än de flesta
utmärkt sig genom det okufligaste mod och den
ihärdigaste tapperhet; vi nämna blott T. G. Bielke, K.
Cronstedt, Düring, Fuchs, H. J. Hamilton, A. B. Horn,
Lagerberg, G. H. Trolle samt Wranglarna Anton,
Erik och Karl Henrik, hvilka alla således skulle
inbegripas under den förkastelse-dom Odel lät sin
Kommandofer uttala. Men dessa förhållanden tyckas icke
hafva fallit den unge skalden och hans liksinnade
sångarbröder hvarken i tankarna eller på hjertat.
Karl Emil Lewenhaupt med sina stortalande vänner
blef deremot deras och dagens hjelte; och när häldst
i den tidens verser hans namn förekom, trycktes det
med stora i ögonen fallande bokstäfver. Sommaren
1741 när svenska flottan kommit till Finska Viken,
och Lewenhaupt skulle följa efter till finska hären, •
lade ock Odel i gudinnan Sveas mun följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
